Precis just då, i tävlingssammanhang, så känns onödiga poängtapp ganska bittert, men nu när jag fått sova på saken så känner jag mig istället peppad. Bacardi och jag har en fantastiskt fin grund att stå på och nu gäller det bara för mig att slipa till det där sista. Lyckas vi med det och jag fortsätter att föra henne lika lugnt och tydligt som nu, ja då finns det ingen gräns för hur långt vi kan gå.
 |
| Tre kvalade SM-brudar |
Jag har börjat få ett hum om hur jag ska kunna dämpa henne på tävling, men för att jobba vidare på det så behöver vi tävla mer. För det är endast i skarpt läge kan jag få fram nerver och nerver är det som triggar igång oss. Ju fler tävlingar, desto fler olika banor och desto fler utmaningar för mig som förare. Höga poäng är bra, men det är av misstagen jag lär mig.
Vad gäller träningen så behöver jag säkra upp bakom- och framförbyten. Jag behöver dessutom se till att backa framför och vid sidan ALLTID är rakt -onödiga poängtapp- att hon lär sig skillnad på sitt- och stå framför och att hon i ALLA lägen snurrar åt rätt håll. Tretton veckor till SM. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar