Ny dag, nya tävlingar, nya utmaningar. Återigen presenterar Crissi en rolig bana och för mig som förare till Bacardi, så var den en VERKLIG utmaning. Ett perfekt tillfälle att jobba vidare på att hålla mina nerver i schack, likväl som att varken låta mig påverkas eller för den delen stressas av banskissen. Inte alltid helt lätt, men samtidigt det som avgör huruvida vi får ett bra flyt och en härlig känsla på banan.
Dagens ”svårigheter” visade sig dock inte vara det som skulle kosta oss finfina SM-poäng, utan snarare ofokus i starten och då hos MIG, inte Bacci. Jag gör som jag alltid gör, dvs släntrar in till startskylten och först där stramar jag upp oss -precis som jag alltid gjort och gör i lydnaden- Idag hände något som aldrig hänt tidigare. När vi ställt upp reser sig Bacci igen och jag tvingas sätta om henne. Kostsamma tre poäng på helheten och i efterhand en sur men ack så NYTTIG lärdom. Nu har jag nämligen ”slarvat” bort SM-poäng på mer än en tävling och det bara för att jag är så säker på var jag har min hund -uppenbarligen inget jag ska vara och en verklig ögonöppnare inför SM-
Om man istället ska välja se allt det positiva från dagens tävling så uppväger vår fina känsla mer än väl alla poängavdrag i världen och jag är EXTREMT nöjd med hur tydligt och lugnt jag för min galenpanna. Nästa helg har vi ytterligare tre tävlingar och då ska jag banne mig fokusera in i kaklet.
Även Tequila gjorde en riktigt bra tävling, men det märktes att hon var trött idag. Ett kostsamt trepoängs-bris på första skylten och ett ännu kostsammare fys/bris på sista skylten gjorde att vi tappade sju helt onödiga poäng. Återigen mitt fel, då jag var otydlig och förväntade mig saker bara för att ”det alltid brukar vara så”. Man kan ju undra när man ska börja lära sig att man INTE sejfar på tävling. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar