Förra veckan sjönk mitt humör drastiskt. Ingen motivation och hög stresskänsla i bröstet. Helt klart fel när man ska köra hund överlag och LÅNGT ifrån optimalt när man tränar en hund som Bacardi. Jag stressar henne och hon stressar mig. Illa! Att hon dessutom är ofokuserad på grund av löpet hjälper knappast till. Vi kan väl säga så här, vi har en hel del skitpass i bagaget och tanken var att underlätta på dagens träning. Backa bandet och stärka förtroendet. Det blev inte så.
 |
| Let´s make it work – together |
Idag åkte vi ut till Ön för att träna lite dirigeringar på vatten och för att det inte skulle bli FÖR svårt så slängdes det ut en memory. Innan den fick hämtas in så körde vi en enkelmarkering i skogen, fast av det lite klurigare slaget. Nedförsbacke, bäck, uppförsbacke och dolt nedslag. Ofokus gjorde att hon förivrade sig lite och tog ett lite väl stort område, men på det stora hela löste hon det bra.
Tanken med vår memory var att få upp säkerheten att gå i vattnet. Inga bekymmer där inte. Det var sen problemen började. Hon hade en diffus minnesbild från kastet, men samtidigt tillräckligt klar för att inse att enklaste sättet att lösa det skulle vara att ta landvägen. Inte okej och här började vår kamp. Om jag vann det vet jag inte. Kanske var det snarare så att det blev oavgjort. Dock innebar det att jag blev tvungen att premiärdoppa mig för att få min vilja igenom. Kallt som satan och även om det inte gick till så som jag planerat så fick jag in dummien och det utan att hon kunde välja land. En smärre Phyrrusseger.
Imorgon gör vi ett NYTT försök och då får jag banne mig se till att vi stärker snarare än sänker. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar