Tycker alltid det är lika roligt med jaktligare upplägg på B-prov, så provet i Skabersjö var inget undantag. Klurigt med lättsprungen mark, markering över strid bäck -som hunden inte såg innan de var framme vid bäcken- markering på vatten med dolt nedslag samt en hel del fotgående.
Upplägget såg ut som sådant, ett kortare fotgående fram till markering nummer ett -en råka ute på fältet inga konstigheter- Markering nummer två var en and på andra sidan bäcken, en bäck som hundarna alltså inte såg förrän de var framme vid den. Inga problem för Xanté där heller och heller inga tveksamheter att ta sig tillbaka över vattnet. Fina avlämningar och bra fart både in och ut.
Fotgående till söket. Inte ett jättestort sök och med svårigheter i form av en del terrängskiften samt lättsprunget ”kortklippt” gräs i framkant. Kaninen nere i vänstra hörnet krävde lite tankeverksamhet för att få fram och med en hård sidvind från höger, så gällde det att skicka rätt för att få hunden att ta mark. Xanté hämtade in anden, högra kaninen, råka ett och två samt vänstra kaninen utan problem. Jobbade i ett PERFEKT tempo, hade näsan med, följde upp vittringarna och tog hela tiden ny mark.
Efter knappa fyra minuter hade jag fem vilt inne och nu var det bara duvan kvar. Innan vi startade så hade jag bestämt mig för att skicka åt höger, för att han skulle falla rätt i vind, men väl ute i söket så glömde jag helt bort det. Skickade rakt ut vilket resulterade i att han ”flög” med vinden för långt åt vänster. Kallade in och skickade för långt åt höger så att han hamnade en bra bit utanför sökets högra kant. Tog in igen vinklade ÅTERIGEN för långt åt vänster och han hamnade på andra sidan bäcken där han hämtat den vänstra kaninen. Sista skicket jag gjorde var det jag skulle gjort från början -hejdå HP– och då var det SOLKART. Duvan bärgades direkt.
Avslutningsvis hade vi ett ganska långt fotgående till den enkla markeringen på vatten. En and med en diffus nedslagsplats. SJÄLVKLART väljer min hund vägen genom tätast vass, vilket gör att han nästan fastnar. Inget som bekymrar honom dock, utan han tuffar vidare mot sin and, hämtar och lämnar av hur fint som helst i hand. Wiiieee!!! Ettan i hamn! ”Hur svårt kan det va?!”.
Allmänna funderingar från provet var att i stort sett de flesta saknade avlämningarna. Det var MÅNGA vilt på backen och en hel del ”målvaktsräddningar”. Jag noterade även en hel del planlöst springande i söket -detta var helt klart ett sök som uppmuntrade snabba tassar- och att många fastnade i samma område. Xanté har varit lite likadan, men efter höstens jakter så är det precis som om polletten trillat ner. Han jobbar strukturerat, tar hjälp av vinden och letar ALDRIG i samma lega igen. Inget av detta hade varit möjligt utan Birgitta & Janne som trodde på oss, så STORT tack för all hjälp! Det är verkligen guld värt!
Lämna en kommentar