Att bo som vi bor betyder att jag ofta kan förena nytta med nöje. En promenad i skogen kan lika lätt bli ett träningspass, som ett andningshål i tillvaron. Idag blev det faktiskt både och. Ett sök i varierad terräng med tio tennisbollar, tio dummies och fem hundar som fick hämta fyra var.
Bacardi och Pärla som var först ut tyckte nog de blev snuvade på konfekten -eftersom de hittade sina respektive fyra MYCKET snabbt- medan Xanté som hämtade in de sista fyra fick kämpa lite mer. Ett litet tapp i mitten för hans del när det promenerade förbi hundar ute på stigen, men det hämtade han upp fint och avslutade STORSTILAT.
När söket var inne så fick några av hundarna hämta in ett par markeringar. Bacardi fick först två enkelmarkeringar med mer eller mindre dolda nedslag. Inga problem! En kortare transport till en dubbel, som hamnade på linje. I vanliga fall måste hundarna hämta in den först kastade först, men då de nu låg på linje så ville jag inte bråka om det. Döm om min FÖRVÅNING när hon slängde ett ögonkast på men sedan valde att springa förbi den sist kastade -alltså den närmsta- och istället hämta in den yttersta. Fin inleverering och klockren minnesbild på den närmsta. Wiiiee!!!
Den sista dubbeln, den med TYDLIGAST vinkel, visade sig vara den svåraste. Den först kastade hamnade till vänster i ett granbuskage och den sist kastade till höger på mer öppen mark. Trots att Bacardi sprang till rätt område, så hade hon svårt med vittringen och det ledde till att hon kom ut ur skogen för att ”fråga”. Gjorde bara ett sidotecken åt vänster och sedan skötte hon resten av arbetet FÖREDÖMLIGT. Duktig tjej!
Lämna en kommentar