Idag fick jag och Andrea möjligheten att träna på fantastiskt fina marker uppe på Hallandsåsen. Tack snälla Veronica för erbjudandet och tack Kalle för att du tog dig tid att visa oss. Att hitta nya träningsmarker som erbjuder en massa variation är inte alltid det lättaste och jag hoppas att vi får möjligheten att besöka era marker igen.
 |
| Sämre utsikt kan man ha när man tränar. |
Bacardi och Pärla fick börja. Efter att ha tagit oss upp för åsen och snabbt kollat av terrängen bestämde vi oss för att lägga ut två olika memorys, men innan hundarna fick ta dem skulle en dubbelmarkering hämtas in -först kastade först- Att beräkna djupet i kasten -brant uppförsbacke- var inte helt lätt och även om jag handlade lite fel och dirigerade lite kort, så gjorde det inte så mycket för Bacardi lyssnade och lydde ALLT. Fy fasen vad nöjd jag är.
Sista övningen är den ni ser på filmens första del -kasten i nedförsbacke är inte med- En dubbel där den först kastade skulle in först. På första dubbeln, dvs den nedför, så tyckte jag att jag var tillräckligt tydlig, medan Bacardi själv ville hämta in den sist kastade och även den med tydligast referenspunkt. Ändrade mitt ”yah” till ”ut” och då var det inga som helst bekymmer. Sista markeringarna kastades i uppförsbacke och den här gången körde jag ”ut” direkt. Nemas problemas!
Xanté fick testa av en helt annan terräng och för hans och Tindras del blev det dirigering till fyra memorypunkter. Efter att gjort det för svårt häromdagen var vi VÄLDIGT noga med att han inte skulle kunna förväxla några punkter. Skickar honom mot den första -en stenhög- och SER att han fokuserar rätt. Problemet är dock att han är så van att springa fel att han självmant stannade upp efter tre meter -tog in och skickade om och då var det inga problem, men kontentan är att jag måste backa bandet och se till att han får upp säkerheten-
Gah! Nästa skick var över en liten bäck. Förvånande nog fastnade han till en början på hitsidan, men fattade ganska snabbt att han skulle över och efter att dirigeringarna kommit in gick vi vidare till markeringar. Vi hittade ett bra ställe där vi fick till en hel del terrängskiften -gräs, sump, bäck, gräs och högre gräs- Xanté markerade KLOCKRENT och levererade dummien fint i hand. Nöjdare än nöjdast.
Slutligen lade vi ut en memory på c:a 60 meter, men innan den skulle hämtas så kastade jag en störningsmarkering. När dummien landat vände vi oss tillbaka mot memoryn. Detta var uppenbarligen en störning på rätt nivå, för han spikade både memoryn OCH störningsmarkeringen. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar