Ett folktomt Påarp. Strålande sol. En kasse vilt. De perfekta ingredienserna för en riktigt bra förmiddag. Är riktigt nöjd med helheten och ännu mer nöjd med hundarnas fotgående. Tänk att så lite kan göra så mycket.
Passet såg ut som sådant att vi tillsammans med hundarna lade ut sex olika punkter. Beroende på vilken hund jag körde så fick de olika svårighetsgrader i skicken och på det stora hela gick det riktigt bra. Det jag MÅSTE ha med mig till nästa pass, är att inte ha för tuffa vinklar till Tequila och Xanté -det är lätt att glömma att de inte har samma grund som Bacardi och i och med avsaknaden av det så skapas onödiga konflikter-
Bacardi var först ut och hon fick ett par riktigt TUFFA utmaningar. Skicket till den övre kajan gjordes i en tight vinkel till fasanen och skicket till den högra kajan gjordes mellan fasanen och duvan. Är faktiskt FÖRVÅNAD över hur stabil hon kändes och även om hon testade att vinkla mot fasan/duva, så var det inga som helt problem att trycka ut henne till det tilltänkta målet. Vilken hund!
Xanté är fortfarande ganska grön och jag FÖRSÖKTE göra det ”lätt” för honom. Tyvärr har han jobbigt med många punkter och tenderar att tänka för mycket och lyssna för lite. På skicket till den övre kajan -övervinklade från fasanen- så gick han helt ur hand och fick belöning för det, när han bärgade hem fasanen, så när han FULLSTÄNDIGT ignorerade stoppsignalen på kaja nummer två gick jag resolut ut och mötte upp honom, tog kajan från honom och slängde tillbaka den där den legat. Däremot är jag galet nöjd med skicket till anden, där han dels sprang under ett stängsel, dels tog sig över en å. Att han sedan toppade det med en grym avlämning gör ju knappast ont alls.
Naturligtvis gjorde detta honom osäker och när han är osäker så kommer tugg. Idag vågade jag dock ta tag i det och mycket tack vare helgens ledord från Birgitta ”se viltet som en dummy och säg till om de inte beter sig”. Sagt och gjort. Koppel på och sedan fick han bara bära. Till en början kom det små tugg och troligen hade inte kajan klarat en besiktning på prov, MEN tillslut fattade han vad jag ville och bar fågeln lugnt och stilla i munnen. ”Hur svårt kan det va?!”.
Även Tequila hade lite svårt att sortera vilka fåglar som skulle in och vilka som skulle lämnas. Detta gjorde att hon hade det tufft med vidare dirigering efter stoppen -som hon för övrigt satte varenda ett- men tillsammans löste vi det och om JAG bara kommer ihåg vilken nivå hon och Xanté ligger på, så kommer det här bli bra. Riktigt bra!
Lämna en kommentar