Två jaktpass igår och jag vet inte om det bara är inbillning, men efter att i måndags tagit tag i ALLA hundars fotgående så verkade det som om de var mycket lugnare i träningen -speciellt Xanté och Bacardi men även Havana och Tequila gjorde sina bästa pass på länge- Mer fokuserade från start och mindre benägna att hitta på ”dumheter”.
Vi började dagens med en ”walk-up”, där Dea gick före och kastade dubbelmarkeringar -åtta apporter totalt- De ”grönare” hundarna fick hämta apporterna direkt och då ALLTID börja med att hämta den först kastade först, medan Bacardi och Pärla fick vänta med att hämta in apport nummer två, tills tre och fyra hade levererats och samma sak gällde dummy nummer sex, dvs sju och åtta skulle in först.
Bacardi var lite för uppvarvad på första skicket, vilket resulterade i att hon sökte lite planlöst, för att sedan komma in tom. Naturligtvis påtalade jag det okloka i att inte ha en apport med sig och det verkade som om informationen gick in, för efter det så var hon GRYM. Xanté hade lite problem med andra omgången då den sist kastade låg i en allt för lockande vinkel för att kunna avstå. En tillsägelse -eller kanske snarare två- och sedan var även han med på banan.
BÄST idag var helt klart Tequila. Grymt fokus. Inga problem med att välja bort den sist kastade och hon spikade ALLA apporter. Som grädde på moset så hade hon dessutom ett gudomligt driv både ut och hem. Fina lilla terrier!
På eftermiddagen blev det ett sök där vi utnyttjade en äng som via en låg stengärdsgård övergick i luftig blandskog. Vi började utifrån och drog upp ett doftspår med en dummy i koppel, samtidigt som vi lade ut sexton tennisbollar -tennisbollar ger inte ifrån sig så mycket vittring- Det här passet fick Xanté, Havana och Whiskey jobba och herregud vilket fint jobb de gjorde. Inte ens en tendens till planlöst springande, utan näsan jobbade konstant och det var väl bara Havana som hade något för högt tempo för att kunna göra det effektivaste arbetet.
DAGENS GULDKORN ger jag mig själv. Xantés sjätte boll krävdes en hel del arbete för att få in och medan han letade så sa jag till Andrea ”om han hittar denna bollen så bryter jag”, vilket jag också gjorde. Tur var väl det för när vi själva skulle hämta in resterande tre bollar, så såg jag hur han sprang ÖVER två av bollarna, vittrade till i luften och sprang vidare eftersom han inte orkade följa upp vittringen. Ibland lyckas även en blind höna hitta ett korn. En klapp på axeln till mig för det.
Lämna en kommentar