Egentligen var jag alldeles för trött för ett träningspass igår, men efter lunch så jag tog mig i kragen för att köra lite blandade elitmoment med Xanté. Vi började med dirigeringen, där han fick se mig lägga ut apporterna, men innan vi körde igång med själva dirigeringsbiten, så ville jag se om han kom ihåg att man skulle till konen först. Det gjorde han och visade dessutom upp KLOCKRENA konskick!
När vi sedan skulle träna höger vänster, så ville jag se hur mycket han fattat av mina tecken. Förhoppningarna var väl inte allt för höga, eftersom vi bara kört två pass dessförinnan, men döm om min förvåning, när han vinklade vänster UTAN att tveka -visserligen stod jag bara på tre meters avstånd när jag skickade honom, men ändå- Den högra dirigeringen blev lite för svår. Dels så hade det gått ganska lång tid sedan han fick retningen av utlägget, dels så syntes den ganska dåligt i jämförelse med den SJÄLVLYSANDE vedklabben, som låg i mitten -han kollade snabbt av den, innan han valde den högra apporten, men hade där legat en apport, så hade han självklart tagit den- Körde ett skick till åt höger, för att sedan utmana YTTERLIGARE, genom att göra en tävlingsmässig dirigering åt vänster, som den lilla guldhunden SPIKADE! Wiiieee!!!
Efter det lyckandet, så var JAG duktig nog att bryta och istället gick vi upp till appellplan, för att träna lite zäta och ruta. Började med lite fotgående, för att värma upp lite, innan jag placerade ut en boll i rutan. Tycker att det är dags att börja ”sudda” retningen lite, så innan han fick hämta den, så tränade vi ORDFÖRSTÅELSE i zätat -dock bara på raksträckor- Två felskiften -han satte sig på stå och ställde sig på sitt- men i övrig helt korrekt. Ett extra plus var att han dessutom lyckades koncentrera sig på uppgiften, trots att bollen i rutan pockade på hans uppmärksamhet.
Rutskicket var skitsnyggt och han hade ingen tendens att springa direkt till rutan. Jag lägger in bollen igen och den här gången kör vi hopp apport, för att ”sudda”. Vårt bekymmer sist, var ju att han låste sig och satt kvar vi kommenderingen. Den här gången var det inga bekymmer. Fin stadga i kast, direktreaktion vid kommandot, full koll på att han skulle hoppa tillbaka och en riktigt fin ingång. Mycket lovande.
Som avslutning körde vi en vänsterruta. Den blir lite svårare, eftersom jag inte ”blockar” rutan med min kropp. Ingen tanke på att springa direkt till rutan, men däremot så rundade han inte konen, utan drog lite längre åt höger. Inget som hade kostat något på tävling, men heller inget jag vill släppa igenom på träning -fick skicka honom ytterligare två gånger, innan han fattade galoppen, men sedan var det inga problem- En gång, är nämligen inte ingen gång, när man tränar en tänkande golden retriever.
Lämna en kommentar