Jag har börjat se några av svårigheterna med att ha en gammal hund. Det svåraste i nuläget är att försöka tolka om trötthet beror på hans ålder eller om det beror på något annat. Att man blir tröttare som äldre, är ju inga konstigheter, men jag är LIVRÄDD att tolka hans trötthet fel och därmed låta honom lida i onödan. Du ger mig kramp i hjärtat älskade gubbe.
Den senaste veckan har han varit mer ovillig att lämna sängen och eftersom det varit omslag i vädret, så var min första tanke aktivitet i artrosen, men när Xanté började med ett ÖVERDRIVET vårdande, så började jag ana ugglor i mossen -visst, Xanté är en omtänksam kille, men det här var lite väl mycket, speciellt med tanke på att det inte finns några löptikar i närheten-
Det må vara vinter ute, men i och med klon och andra diverse småkrämpor, så har Baily spenderat mycket tid inomhus och inomhus är även den korta pälsen för tjock och i 9 fall utav 10, så har Bailys trötthet berott på hans päls, så första åtgärden var att raka av pälsen. Den här gången hade han byxorna fulla av mjäll och det såg nästan ut som ohyra, när jag jobbade mig igenom hans tjocka päls. Så där har han ALDRIG sett ut innan, så bara det var en uppväckningssignal. När jag klippte rent runt tassarna, så såg jag även att klon börjat vätska sig, så det vara bara att tidigarelägga besöket till veterinären.
Väl där så kontrollerade man hans öga igen och då konstaterades det att pupillen växt fast i ”öppet läge”. Troligen en gammal infektion och en förklaring till hans dåliga djupseende, samt svårigheter att växla mellan ljust och mörkt. Antagligen har det varit så ett bra tag och kanske är det faktiskt så att det är det ögat som spökat, när han började slå i hinderna på tävling.
Vi passade även på att ta allmänna blodprover och blodprov för att kolla av sköldkörteln. De första proverna var fina, vilket känns skönt, medan sköldkörtelprovet var något lågt. Eftersom de inte hade utrustningen till att få fram ett EXAKT värde, så skickades det provet vidare och förhoppningsvis får vi svar redan imorgon.
Sedan blev det röntgen, för att kolla av mage/bröstkorg, i och med att hans hesa skällande hållit i sig, trots en penicillinkur. Här visade det sig att magen var en ”samlingslokal” för hans nya hobby, stenätande -som tur är väljer han singel och än så länge transporteras stenen vidare och ut, men vi får se till att hålla ögonen öppna, så att stenen inte blir kvar i magen- och sist men inte minst togs ett prov på Bailys tå, för att se om det fanns resistenta bakterier där -speciellt med tanke på att han redan ätit en kur penicillin- även det får vi förhoppningsvis svar på imorgon.
Bailan var SUPERDUKTIG och trots att han varken tycker om hantering eller undersökningsbord, så hoppade han självmant upp varenda gång. Inget krånglande när det strulade med att hitta en blodåder och han stod lydigt stilla när man kollade hans ögon. Med oss hem fick vi en ARSENAL av piller och droppar och nu hoppas vi att han får pigga på sig, så vi kan njuta av honom ett tag till. Mattes fina lilla Bailan Bus.
Lämna en kommentar