Två MASTODONTPASS med fjärrträning och varje gång jag spelar upp, det jag spelat in, så blir jag lika förvånad över hur OTYDLIG jag är. Hur ska min hund veta vad som är rätt och vad som är fel, när vissa rörelser bedöms som fel, medan de i nästa sekund belönas rikligt. Gah! Tur att man har tålmodiga hundar.
Efter dagens pass, så är det nästan bud på att träna nästa pass utomhus. Mattan han står på är hyfsat hal, vilket gör att även om han FÖRSÖKER stå still, så glider han en del. Faktum är att jag tror faktiskt att om han hade stått på gräs, så hade de flesta rörelser blivit korrekta.
Jag har börjat tänka om lite och testar att lägga honom så fort han påbörjar stårörelsen. Tanken med det, är att han ska sluta tänka framåt och istället bibehålla vikten på baktassarna. Får jag till det, så kommer vägandet bakåt och slutmålet frysta tassar bli SÅ mycket enklare -i nuläget chansar han lite, men det gör mig inte så mycket, eftersom det snarare tyder på att han börjar fatta vad det är som lönar sig och då är resten bara detaljer- och som i all träning så är återhämtning a & o. Ofta märker jag att saker och ting har fallit på plats, de gånger hundarna fått en mer eller mindre ofrivillig paus. Informationen har helt enkelt fått landa och sedan mogna, så imorgon blir det fjärrvila. ”Hur svårt kan det va?!”
Lämna en kommentar