KENNEL BLÅGUL

Ett år som innehållit mycket glädjeämnen, men även en del motgångar. Vi har fått valpar, skaffat oss massor med nya erfarenheter, träffat gamla och nya bekantskaper, samt rest land och rike runt. Ett försök ett en kortfattad resumé. En för varje hund. Dock ska det tilläggas, att med sju hundar så tenderar kortfattat, att bli ganska långt.

BAILY – i skrivande stund är min ”gammelgubbe” snart 11,5 år. Han har sina dagar när han är tröttare än vanligt, men på det stora hela känns han fräsch. Vi har inte tävlat lika intensivt som förra året, men på de tretton tävlingar han gjort (två tillsammans med Andrea, en med Therese och resterande med mig), så snittar han 90,8 poäng. Ganska bra om du frågar mig.

Tyvärr så har synen försämrats med åldern, vilket innebär att han fått svårare att bedöma avstånd till hoppet. Detta har i sin tur resulterat i islag och är också anledningen till att vi hamnade på sista plats på årets SM i Rallylydnad. Islaget i sig gjorde inte att vi hamnade sist, men när finalplatsen så retligt försvann utom räckhåll, bestämde jag mig för att göra vårt SM till något minnesvärt, både för Baily och de som tittade på. Vi lattjade på banan och innan målgång, så diskade jag oss genom att ta i Baily, för att sedan tillsammans rusa av banan. Ren och skär glädje och jag ångrar ingenting.

På det stora hela, så har han varit frisk, men en misstänkt magomvridning och ett grässtrå i halsen, gjorde att vi trodde att det var dags att säga hejdå. Som tur är så har Baily fler liv än en katt, repade sig fint och är nu Limons bästa lekkamrat. Måhända gammal i kroppen, men sannerligen ung i sinnet. Finaste Bailan Bus.

WHISKEY – en liten gubbe redan när han föddes. I februari blir han nio och tyvärr så börjar hörseln försvinna. Hade önskat att den, som i Bailys fall, var selektiv, men så är det alltså inte. Dock har han visat sig vara en fantastisk stöttepelare till Andrea, de dagar hon inte mår bra. Sluter upp vid hennes sida och bara finns där för henne. Helt magiskt.

Tävlingsmässigt har han tagit det ganska lugnt, men två titlar har det blivit. Det blev fyra starter för att få titeln RLD A och på bara tre starter, så blev han även Rallymästare, med en snittpoäng på 86 poäng. Inte illa pinkat, när han knappt tränats.

I utställningsringen debuterade han i veteranklass. På SSRK´s utställning i Kungsbacka blev det ett CK i debuten och på GRK Hallands utställning vann han veteranklass, med ett HP.

Här hemma blir det mest sorkgrävande och lite sporadisk jaktträning. Det är inte annat än att man får lite dåligt samvete, när man ser hur han fullkomligt lyser upp, av lite sökträning. Bollar är och kommer förbli livet för denna kille och kanske ska vi försöka satsa på lite WT-tävlingar nästa år. Huruvida han lyckas eller inte, spelar ingen roll. Det viktiga i hans fall, är att delta.

BACARDI – en ”once in a lifetime”-hund. Årets fantastiska resultat har tyvärr lämnat en besk eftersmak. I början av året startade vi upp jakten, med målet att starta i elitklass i juli. För att nå det, krävdes två ettor i öppenklass, vilket vi fixade på sex starter. Den sista ettan satte vi på vårens sista prov och hon blev dessutom bästa provhund den dagen. Ett prov som gav mig pytteskinn och visade den underbara hunden hon är.

Elitklassdebuten gjordes på Goldenklubbens KM, men tyvärr knallade hon och nollan var ett faktum. Dock har vi fått med oss två tredjepris, något jag är otroligt stolt över och även om vi nollat resterande EKL-starter, så har vi lärt oss massor och jag kan glädja mig åt att det inte är några ”fulnollor”. Vi har helt enkelt haft för lite erfarenhet och i kombination med den tuffa jaktträningen, som har gjort att hennes gamla tasskada spökat, så har hon inte kunnat träna på den nivån hon bör.

Tassproblemet har vi dragits med större delen av året och det gjorde att det tyvärr inte blev någon SM-start för henne i år. Jag hade kunnat starta henne, men att åka 90 mil enkelt resa, för att bara delta, kändes inte försvarbart och jag får helt enkelt njuta av att min fina Bacci kvalade in som 17:e bästa hund i Sverige. Att hon dessutom bara var en tävling från att även kvala in på årets SM i Rallylydnad, är helt amazing! Allround är bara förnamnet.

Nu i höst har vi startat på KKL och den första var en omvälvande upplevelse för Bacci. Hon har bara varit med på några småjakter, så att ta in allt skjutande och fåglar som ramlade till höger och vänster, blev för mycket för henne. Hon kom av sig i sitt arbete, vilket gjorde att vi tyvärr inte blev godkända.
I alla fall inte på den starten, för nu i november testade vi igen och då var det precis som om polletten trillat ner. Trots att hon inte kunnat träna sedan i september, så var det som vi inte gjort annat. Markeringar och dirigeringar på 120-150 meter och stopp och signaler satt som en smäck, men bäst av allt var att hon låg kvar och jagade, trots att det sköts och föll vilt runt omkring henne. Med beröm godkända och därmed tillåts vi starta på A-prov. Wow!

Förutom B-prov och A-prov, så har vi även kört C-prov. Debuten i EKL gjordes i augusti och vi tog oss igenom de fem rutorna utan nollor och slutade på 56 poäng. Kanske inga lysande resultat hos gemene man, men för mig var det en seger. Nästa WT var på Goldenspecialen och även om vi började trevande, så blev det bättre och bättre, ju fler rutor vi gjorde. Såpass bra att vi tog oss till en B-final och slutade på en fjärdeplats. Vi gröngölingar, blev fyra. Helt otroligt! Som grädde på moset så knep vi dessutom en 7:e plats i DP-tävlingen, av 60 startande.

Lydnad. Ja, det har verkligen gått på sparlåga i år. I mars hade vi vår topp. På Malmö Int fick vi vårt första ”rankingförstapris” med hela 280.5 poäng, en 8:e placering samt fem rankingpoäng och samma månad avslutade vi kvalåret med fantastiska 308 poäng, vilket gjorde att vi kvalade in som 17:e bästa ekipage. Tyvärr satte hennes gamla tåskada stopp för en start, men det gjorde faktiskt inte så mycket. Att visa att vi kan ta oss dit, väger mer än att faktiskt vara där och i maj gjorde vi våren/sommarens sista lydnadstävling, vilket det resulterade i att vi, för tredje året i rad, vann DM-guld. Galna lilla hund!

Hösten har bestått av tre lydnadsprov, där poängen varit ganska blygsamma, men där förutsättningarna för höga poäng fortfarande finns kvar. Nu behöver vi bara få tillbaka lite tävlingsrutin. SM 2015 finns fortfarande inom räckhåll.

TEQUILA – i maj fick hon två fina valpar, en hane och en tik och vad hon växt i och med mammarollen. Matintresset har ökat och med den även samarbetsviljan. Hon tycker det är kul att träna och hon bjuder ofta på olika beteenden.

Titeln RLD A togs i januari och sedan blev det uppehåll för mammaledighet, men nu i höst så var det dags igen. På tre starter tog hon tre godkända resultat, varav ett med finfina SM-poäng och fick därmed även hon titeln Rallymästare. Nu är det fullt fokus på att kvala in henne till nästa års SM, för den hunden har alla chanser i världen, att faktiskt stå överst på pallen.

Vi har även startat på två KKL. Den första var alldeles för svår för oss, med endast dolda dirigeringar och på den andra nu i november, var vi grymt nära ett godkänt resultat. Dock tog tröttheten över och med den, så försvann dirigerbarheten. Oavsett vilket så är jag så otroligt stolt över henne, eftersom hon i oktober överhuvudtaget inte kunde dirigeras och här fixade hon linjetag på över 100 meter, stopp och sidodirigeringar, samt dolda dirigeringar, som om hon aldrig gjort annat.

Hur har hon då lärt sig detta, på endast en månad? Allt är tack vare Birgitta Staflund-Wiberg och Jan Wiberg, som tagit oss under sina vingar och vågat tro på oss såpass mycket, att vi fått följa med på flertalet jakter. För när det handlar om varmvilt, så finns nämligen den sanna motivationen att hitta vilt och om man vill hitta snabbt och effektivt, så är det bra att ta stöd av sin matte. En ”win win situation” alltså.

Slutligen har hon fått ställa upp som stand-in för Bacardi, på en elittävling i lydnad. Första på över 1,5 år och helt otränad går hon in och sätter många riktigt fina detaljer. Detaljer som i mars förra året kostade oss våra förstapris. Poängmässigt var det definitivt inget att hurra för, men känslomässigt kändes det fantastiskt. Vad folk utanför plan tycker och tänker om vår start, rör mig inte det minsta i ryggen. En del har helt enkelt för mycket fritid och för stor mun. Sådant är livet.

HAVANA – har haft ett ganska lugnt år, men det innebär inte att hon står utan resultat. Rallylydnad, lydnad och utställning har hunnits med. En del har hon och husse gjort och en del har jag varit stand-in på.

I början av året fick hon och Lasse sitt tredje godkända resultat i fortsättningsklassen och efter det har det bara rullat på. I juli satte hon det sista godkända resultatet i mästarklass, vilket därmed innebar en ny rallymästare i familjen. RLD N RLD F RLD A RLD M Blågul´s Allra Bästa Vän.

En lydnadstävling i år och det var nu i december. Hon och Lasse, som har blivit lurad inte på tävlingsbanorna, debuterade i lydnadsklass III och vilken debut sedan. Visserligen två nollor, men i övrigt betyg på allt och 178.5 poäng. Bra jobbat! Bäst av allt var att hon tyckte det var kul och visade att helheten sitter. Nu är det bara detaljslip kvar.

Tre utställningar har det blivit i år. Först ut var SSRK´s utställning i Kungsbacka, som resulterade i ett CK, BIR-jakt och BIS-4 i jaktklass. Wow! På GRK Hallands årliga Open Show i Skottorp, så slog hon mamma och vann jaktklassen med ett HP, samt placerade sig som 5:e Bästa Tik. Senare i år så deltog vi även på SSRK´s utställning i Åstorp. Toppenkritik och ett excellent i jaktklassen. Jag är mer än nöjd.

XANTÈ – har verkligen gjort allt möjligt i år. Allt från lydnad och rally, till jaktprov och praktiska jakter. Charmar alla och lämnar ingen oberörd. Allround när den är som bäst.

Vad gäller lydnad, så började vi året med en chansning i trean. Något förstapris blev det inte, men han visade sin ”publikfriarsida”, när han istället för att apportera metallen, sprang och hämtade regelhäftet. Nu i höst har vi startat fyra gånger, även de utan förstapris, men nu finns det i alla fall inom räckhåll. Två tredjepris har vi i alla fall fått och en helhet, som inte går av för hackor. Snart så sitter det och sedan är det fullt fokus på eliten och kanske, kanske kan vi nosa på kvallistan till SM.

I juli så startade jag honom på B-prov på Goldenklubbens KM. Ett tredjepris i NKL fick vi med oss hem därifrån och sedan har han och Andrea varit i Danmark och fått en tvåa, samt i Norge och fått en trea. I höst kom vi tyvärr inte med på fler prov, men det finns ju nya chanser nästa år, så det är bara att träna vidare.

På Goldenspecialen, så visade han verkligen framtassarna. Ett solklart förstapris i NKL, på 92 poäng resulterade i en andraplats dag ett och helgens fjärde bästa resultat i nybörjarklass. Tillsammans med finfina utställningsresultat, så slutade han på fjärdeplats i DP-tävlingen. Av 60 startande! Två godkända resultat till på C-prov, gör att han numer är uppflyttad till öppenklass.

Även Xanté lyckades med bedriften att bli rallymästare i år och det på bara sammanlagt tolv starter från det att han gjorde sin rallydebut. Ganska bra jobbat om ni frågar mig. Huruvida vi fortsätter satsa på rallyn i nuläget, får vara osagt, men som det känns just nu, så blir det fokus på lydnaden och jakten. Rally kan vi syssla med senare.

Det har även blivit några varv i utställningsringen. Två inofficiella, där han dels placerade sig som 5:e Bästa Hane på GRK Hallands Open Show, dels 2:a Bästa Hane på SKK-utställningen på Veberöds BK. På SSRK´s utställning i Kungsbacka blev det ett CK, men han fick se sig slagen av sin syster och fick nöja sig med BIM-jakt och på utställningen i Åstorp fick även han ett slätt excellent, men med fin kritik.

Det bästa i år, både för mig och honom, har varit alla jakter vi fått vara med på. Ett stort tack till Birgitta Staflund-Wiberg & Janne Wiberg, som låtit oss följa med. Vi är många erfarenheter rikare och har lärt känna massor av trevligt hundfolk. Att dessutom kunna visa på att golden kan, är helt fantastiskt. Än bättre blir det, när den hunden är Xanté!

LIMONCELLO – vår nya lilla stjärna. Än så länge har hon inte gjort så mycket. En valpkurs och två utställningar räcker gott och väl, när man inte är mer än tre äpplen hög.

På utställningen på Veberöds BK, så slog hon på stort när hon vann klassen med HP, blev BIR-valp 4-6 månader och slutligen kammade hem BIG-3. På SSRK´s utställning i Åstorp fick vi se oss slagna av de andra tikvalparna, men med mig hem därifrån har jag något som är mycket bättre än en rosett eller en placering. Nämligen en trygg valp, som hanterar omgivningen på ett ypperligt sätt och som utan problem kan lägga sig och sova i buren.