Vi har alla olika drivkrafter här i livet. Jag fungerar allra bäst när någon säger ”det där kommer du aldrig…”. Näst efter det kommer ”jag ska fanimej visa att det går”. SPECIELLT om det är domare som är kända för att inte ge SM-poäng eller de som tycker att mina golden inte hör hemma på jakter eller prov. Visst finns det domare jag helst inte startar för, men det beror inte på att de är hårda i sin bedömning. Det hänger helt och hållet på att de är inkonsekventa, dåligt pålästa eller för att de helt enkelt är oproffsiga.
På gårdagens tävling visste jag att det inte skulle släppas igenom några gratispoäng och även om jag kanske inte håller med om delar av betygsättningen -man har ju alltid den bästa hunden själv, sedd genom de rosa glasögonen- så sporrar det mig bara ännu mer. Jag ska fan visa att det funkar!
När någon sa att jag inte kunde ta körkort, ja då tog det tre månader och sedan hade jag lappen i handen. När någon sa att man inte kunde få en hund att prestera på B-prov för godis, så visade Baily vad man kan göra för en kebabpizza som externbelöning. När någon sa ”den hunden kommer aldrig funka i ÖKL”, så visade jag att Whiskey hade fem tvåor i sig och bara en av dem berodde på ett dåligt sökarbete. När jag och Bacardi blev petade ur Talangtruppen, så bestämde jag mig för att ta mig till SM på egen hand och det funkade ju ganska bra. Så funkar jag.
Bacardi kommer troligen pensioneras i lydnaden efter nästa år. Jag vill köra jakt med henne och jag vet att OM hon bara håller fysiskt, så har jag både en A- och en B-provschampion. Sedan har det blivit en omedveten press på henne och mig, som jag inte gillar. Visst vi har kul när vi tävlar, men det är för petigt för mitt tycke och jag har gjort för många fel längs vägen. Fel som går att reparera, men som kommer ta för mycket tid och för mycket energi.
Xanté är ganska grön. Med honom har jag tänkt annorlunda. Inte haft lika häftiga belöningar, varit noggrann med vissa saker och kört på helhet på andra. Han har visat sig ha ett härligt driv, utan att tippa över kanten -peppar, peppar- så nu känner jag att det är dags att strama upp träningen lite. Jag har lärt mig vilka moment som är viktiga poängmässigt och vilka man kan tumma lite på, så nu blir det fokus på fjärren och bygga muskelminne, samt ett bra fotgående. Dessutom behöver vi mer säkerhet i vittringen, så vi kan minimera tugget och avslutningsvis måste vi fixa till ingångarna, eftersom en poäng per ingång är nästan värt lika mycket som hela elitens platsliggning. Bara att kavla upp ärmarna helt enkelt. Målet för nästa år är nämligen att starta Xanté i eliten och kanske, kanske nosa lite på kvallistan till SM. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar