Efter söndagens tävling med Xanté, så har det varit lite jävlar anamma i träningen. Vi har framförallt fokuserat på att få bort de ONÖDIGA dubbelkommandona på hoppet/metallen och i söndags hyrde vi en halldel i Halmstad Hundarena, för att träna lite. Det var lögn i helvete att få Xanté att hoppa på första försöket, så jag fick helt enkelt backa bandet, plocka bort apporten och istället slänga iväg en boll. Den hade tillräckligt med dragning och var tillräckligt kravlös, för att han skulle hoppa direkt -när jag fått det att funka, så var det bara att fasa ut bollen och fasa in apporten och de senaste passen har jag inte behövt några DK på varken hopp eller metall, så jag hoppas att problemet är löst-
Rutan har funkat bra och fjärren likaså -tror dessutom att jag kommit på hur jag ska träna in stå-sitt på ett ganska enkelt sätt- men däremot har vi fått ett litet bakslag på vittringen. Inget som oroar allt för mycket och min förhoppning är att vi tränar svårt, för att tävla lätt. Hittills har han plockat rätt pinne på tävling, så jag får väl lita på att det håller i sig.
Bacardi har fått köra kort små micropass, där jag mest fokuserat på inkallningen. I söndags provade jag att ”sätta dit” henne på både ställandet och läggandet. Ställandet gick det att lura henne på, men en tillsägelse räckte och när jag försökte lura henne på läggandet, så lade hon bara ner hakan i backen. Precis som om hon sa, ”mig lurar du inte”.
Igår var det öppenträning i arenan, så jag passade på att utnyttja tillfället. Bacardi fick kedja fotgående, zäta och inkallning -tanken var att öka stressen, såsom på tävling, för att se hur stadgan höll- Ett helt okej fotgående och ett bra zäta -en tjuvstart när jag kom upp jämnsides på ställandet, men det räckte med en tillsägelse och ett nytt varv-
Inkallningen fick göras om -eftersom hon ställde sig själv på första försöket- men andra varvet gjorde hon en GRYM inkallning. Suveräna skiften och stadgan var benhård. Hon fick stå/ligga i 3-5 sekunder i varje skifte och på sista skiftet provade jag att lura henne med en djup inandning. Det ryckte till i kroppen, men hon stod kvar. Yey!
Avslutningsvis körde jag lite ”störningsträning de luxe” på Bacardis plats. EN gång fick jag säga till och sedan låg hon som en stenstod. Jag är så sjukt imponerad över min lilla Sessa.
Lämna en kommentar