Att få möjligheten att få vara med som hundförare på en jakt, är verkligen få förunnat och jag kan inte med ord beskriva hur TACKSAM jag är, att jag och mina hundar fått förtroendet att få vara med och apportera. Det är först nu, som jag verkligen INSER hur viktigt det är för både mig och hundarna, att få den rutinen. En rutin, som man bara kan skaffa sig i skarpt läge. Tack snälla Birgitta & Janne!
Igår fick vi apportera både fasan och and, samt hjälpa till att gå i drev och låta Xanté stöta upp fågel. Han har verkligen VUXIT på de här jakterna, men än behöver han mer rutin. Han fullkomligt älskar fasaner -skammade som döda- men har svårt att skilja på att stöta fågel -dvs springa in och ur tät vegetation- och att i nästa sekund sätta på näsan i samma terräng. Det som jag uppskattar mest, är att trots att det är en ganska HET kille jag har att göra med, så är han helt stadig vid sidan. Oavsett om vi går på linje eller om någon jämte skickar sin hund, så sitter han tills han får nya direktiv.
Igår var en alldeles lagom jakt. Lagom mycket fågel och fantastiska marker att apportera i. Första såten började vi med att driva ut fåglarna ur skogen. Sedan ställde vi upp bakom skyttarna och för vår del, hämtades två fina fasantuppar in.
Nästa såt fick vi hjälpa Janne & Birgitta att driva fågel. Till en början fattade han inte alls hur han skulle bete sig i det höga gräset, men i slutet jobbade han på fint och höll sig på ett bra ”spanielavstånd”. Dock blev det svårt för honom att koppla om, när vi sedan skulle leta efter en skammad fasan. I det täta buskaget röjde han bara, medan han sökte på fint i den ”öppna” skogen. Bra att tänka på i träningen.
Ytterligare en fasansåt, där alla började med att driva och sedan ställde vi upp för apportering. Den här gången blev det en fågel för vår del, men en riktig GULDFÅGEL. Skickade in honom i majsen och när jag skickat, så ser jag två hundar till, som är på väg in i samma område. Där visar retrievern vilken FANTASTISK hund den är. Inget gruff, inga höga svansar och ut kommer Xanté med den träffade fasanen, medan de andra söker vidare efter annat vilt.
Dagen avslutades med ett kvällssträck på änder. Skickade honom på en skammad and och då märktes det att han var helt slut i huvudet. Anden var läskig och han hoppade förtvivlat runt den, med skräckblandad förtjusning. Han ville ta den, men hittade inte modet. Hade jag haft Tila med mig, så hade jag skickat henne och så hade problemet varit löst, men nu fick vi skicka en annan hund och eftersom det var en äldre hane, så lämnade Xanté apporten till honom.
Trots en knackig start, så fick vi tillslut in fem fåglar -varav tre var skammade- men även här behövs mer rutin. Sluta tänk. Agera! Det märktes även hon ENKELT vi tränar vid vatten. Fina igångar, utan snår och så såg det verkligen inte ut här. Skulle man i vattnet -från vårt håll- så fick man kämpa. Träning, träning och återigen träning. Viktiga erfarenheter att ta med sig, nu när vi ska sätta igång med Limon. Här ska banne mig inte curlas.
Lämna en kommentar