I lördags var jag i Danmark för att apportera på en, av skyttar och hundförare, köpt jakt. En möjlighet att kunna träna din hund i skarpt läge och dessutom få EXPERTISHJÄLP om/när problem uppstår. En helt fantastiskt möjlighet och jag är oerhört tacksam att Birgitta & Jan orkade rodda hela det här lasset. Utan dem hade den här möjligheten inte existerat. Tack!
Xanté var först ut och eftersom jag klantade det på förra jakten -skickade på en skammad and tidigare i höstas, som skrämde livet ur honom- så var han minst sagt skeptisk mot varmvilt -älskar kallvilt- och huruvida det skulle skrämma honom igen. På första försöket fick vi söka av nyponbuskar och brännässlor, för att hitta en and. Tror han fick vittring på den, men skepsisen i kombination med terrängen, gjorde att han mest irrade runt, så han fick kallas in. Andra försöket gick bättre och efter några hoppsaskutt vågade han tillslut greppa anden. Det var en MÄKTA stolt kille, som svassade runt med sin and.
Andra såten var fasan och Xanté var GRYM i linjen. Fint fotgående och fantastisk stadga. Vi fick ett försök på en fasan i lite snårig terräng, men här märks det TYDLIGT vilka problem man får om man bara tränar sök inför B-prov. Xanté fattade ingenting, ”Kan man söka i det där?” och jag fick kalla hem honom igen. Efter detta märkte jag hur det började blir för mycket att inte få springa av sig alla ”kraven” och man glömmer lätt hur mycket det faktiskt KRÄVS av en hund, att bara hålla sig vid sidan. När jakten blåstes av, fick han därför chansen att söka av lättare terräng, utan risken att det skulle skjutas omkring honom. Vilken skillnad! När han väl rusat av sig lite uppdämd energi, började han leta fågel, UTAN skepsis -innan hade han hoppat undan, bara han fått vittring på fjädrar som lossnat- och lyckan var total när han väl hittade en fasan i majsen. Mattes fina kille!
Efter lunch var det dags för rapphönor i betfälten och eftersom Xanté var helt slut, så fick Tequila följa med. Den där hunden må ha sina sidor, men i skarpt läge visar hon vilken jäkla fin JAKTHUND hon är. Vid första apporten knallade hon, men efter tillsägelse, så var hon stadigare än berget -hon satt till och med kvar, när jag fotade och en annan hund skickades framför näsan på henne- och fick hem två rapphönor. Kunde blivit en tredje -men den fick hon bara stjärtfjädrarna på, eftersom den lyfte precis innan hon hann greppa den- och en fjärde -men den tyckte spanieln att den skulle ha-
Sista såten var ytterligare en fasansåt. Här lyckades vi få till en liten dirigering, även om det var en av det kortare slaget och jag tror faktiskt att en riktig jakt är det bästa stället för oss att få till åtlydnad och säkerhet i signaler och tecken, för på riktigt är det nämligen VIKTIGT för henne att hitta. Kallvilt och dummmies är kul, men INGET slår varmvilt. Som avslutande apport fick hon söka upp en skammad fasan, som seglat in i en trädgård. Här var jag tvungen att lita på min hund, eftersom jag inte såg henne och det är fantastiskt att se hur de lär sig utnyttja vinden på bästa sätt -medvind i skicket, gjorde att hon fick gå på djupet och vips kom hon med fasanen- Är så nöjd med min lilla terrier!
Efter helgens jakt har jag insett faktum. Att lyckas på B-prov säger ingenting om vad du har i snöret. För att få fram den ultimata hunden KRÄVS erfarenhet på praktiska jakter. Hundarna måste lära sig var viltet gömmer sig och det är inte i lättsprungen granskog, utan det är i brännässlor, björnbärssnår eller annan svårtillgänglig terräng, där du som förare inte vill ge dig in och gräva. Det kommer också lära sig att på bästa sätt ta hjälp av vinden, att lyssna på skotten, se gevärspipans riktning och se vilka fåglar som kommer kunna skjutas och vilka som är för långt borta. Är SÅ nöjd med min dag och nästa år blir det en hel helg. Längtar!
Lämna en kommentar