Igår var jag och Andrea hos Birgitta Staflund, för vår sjätte privatlektion och jag kan VARMT rekommendera Birgitta för dig, som vill komma framåt i din träning. Hon läser våra hundar och oss förare på ett ypperligt sätt och vet när hon ska stötta och när hon ska komma med konstruktiv kritik. På gårdagens öppenklassupplägg stod det klart för mig -och egentligen visste jag det redan innan- att man inte kan hasta saker med Tequila -är hon säker, ja då funkar det PERFEKT, men vid minsta tvekan då låser hon sig- Dirigeringarna sitter inte, dubbelmarkering på vatten är inte befäst och söket är lite väl osystematiskt, så jag gjorde helt enkelt det enda rätta. Jag strök henne från nästa helgs öppenklassdebut -jag har inga problem att nolla, men då vill jag åtminstone kunna få en bra träning och i nuläget funkar inte ens det- Istället blir det att backa bandet och nöta in ORDENTLIGA grunder.
Idag fick Tequila och Xanté backa bandet på söket och vi använde oss av tipset vi fick av Birgitta. Jag fick bekräftat att jag hela tiden har tänkt rätt i min sökträning, dvs ”funktionärsspår”, men inser att jag kanske inte tänkt hela vägen. Man lär så länge man lever. Tack och lov!
En kråka sattes fast i ett koppel och sedan var det dags att vittra in vårt sök. Jag började längs bak och gick i serpentinspår hela vägen in -lovar att man blir varmt, eftersom det inte lönar sig att fuska- Där stoppade jag på mig sex olika vilt och sedan gick jag ut i söket igen. En and kastades, så att Tindra i det här fallet, fick retning ut i söket. Dock plockade jag upp viltet igen, som sedan kastades på nytt. Efter några kast och lika många upplockningar, så fick anden ligga kvar. Nu har vi alltså ett sök med MASSOR av vittring, men bara en fågel att hitta. När det viltet hittas smygs ett nytt ut och så fortsätter det. Både Tequila och Xanté behöver dels jobba upp ett system i sitt sökarbete och dels behöver Xanté inse att söket inte är tomt, bara för att man inte snubblar över vilt.
Tequila jobbade på snyggt och var den enda av hundarna, som använde sig av erfarenheten att ta hjälp av vinden -var hon nu fått den ifrån- dvs hon sprang långt ut och jobbade sig upp i vind. Vanligtvis vill jag att hundarna jobbar inifrån och ut, men när man skickar i medvind så är detta det mest energibesparande sättet, så det är helt okej. Alla vilten kom in, men det märktes att hon var trött efter gårdagens träningspass.
Xanté började bra. Lite väl mycket spring på första skicket, men näsan var med och de tre första kom fort in. På fjärde skicket sprang han runt litegrann i söket, innan han bestämde sig för att det var tomt -tror han fastnade i området, där synretningarna landat- och ville komma in. Ett bestämt ”nej” och en ny anvisning ut i söket fick honom på andra tankar och när den fjärde fågeln kommit in, så började han jobba systematiskt igen. Han valde bort område han redan sökt av och fokuserade på att finna vilten på djupet, vilket naturligtvis lönade sig. Ett par sådana här pass till och KANSKE att vi kan lyckas får vår etta, men då måste ju naturligtvis även avlämningarna sitta -vår akilleshäl- OCH vi måste komma med. Många om, men ”hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar