En hund som Bacardi mår bäst när hon får träna. Hon har absolut inga problem med att slappna av inne, men när hon är ute då vill hon jobba. Mycket och helst varje dag. I nuläget är det ju dock inte så lätt, eftersom tassen måste vila och stärkas upp. Visst hade jag kunnat nöta fritt följ, zäta och fjärr inför vår lydnadsuppstart -vilket jag naturligtvis kommer göra- men med tanke på hur snabbt hon felbelastar bak när vi tränar fotgående, så måste jag tänka jämnhet för kroppen.
Rallyn är OTROLIGT gasande för liten Sessa. Mycket handtecken och massor som händer. Lydnaden är ganska konstant och där är det lättare att hålla henne lugn, men i rallyn gäller det att vara på tå och helst inte gissa själv eller gå upp i stress. Det förstnämnda är inget problem, PåTå är hennes indiannamn, men aktivitetsnivån går i taket och det funkar varken på mig eller henne, så något måste göras, om resultaten ska toppas.
Passte vi tränade igår, var det första utan handtarget och till en början var det ganska svajigt. När hon blev osäker stressade hon upp och gick automatiskt in på den ”säkra” vänstra sidan. Fel naturligtvis och genom att vara tydlig, så förstod hon tillsist att höger var det nya vänster.
Ett par gånger fick jag stanna upp för att paketera henne -det gjorde jag genom att smeka henne lugnt på halsens sidor- och vilken skillnad. I slutet trampade hon runt fint i högersvängarna och TÄNKTE aktivt på hur hon skulle gå. För egen del hade jag ENORM nytta av mitt lydnadstänk -tack Rose och Jeanette- Var tydligt och visa vägen. ”Hur svårt kan det va?!”
Lämna en kommentar