Två dagars jaktträning med Tequila och Havana, där fokuset legat på dirigeringar. Igår backade vi bandet och körde fyrkanten. För Tequilas del provade jag att köra tvåan -dvs vi går i en fyrkant, men hon såg inte dummiesarna kastas ut i hörnen- och det funkade ganska hyfsat. För Havanas del så backade vi till ettan -dvs hon fick retning av att dummiesarna kastades ut- och det gick riktigt bra. Tre av fyra skick gick galant. Allt som allt är jag jättenöjd med BÅDA tjejerna.
Dock var det en uppgift som visade sig vara mycket svårare än vad vi trott. Stötestenen för Havana -och resterande gäng- var skick nummer fyra och man skulle tycka att det inte skulle vara några svårigheter, eftersom de sprungit den sträckan på andra hållet vid det första skicket, men icke! Här visade det sig hur STATISKT vi tänkt vad gäller terrängskiften. Att skicka en hund långt ut och över en stengärdsgård var inga problem, men att skicka över samma gärdsgård och långt ut funkade inte alls. Hundarna fastnade tio meter ut, på andra sidan muren där de började söka och fick vi ut dem en liten bit till, ja då hittade de ett buskage där dummien -enligt hundarna- borde ligga. Bara att ta till sig och tänka på i framtida träning.
Idag var vi på Ön och tränade bland gungflyöarna. Vi varierade mellan markeringar och dirigeringar. eftersom tjejerna är ganska gröna, så valde jag att slänga ut en memory, som vi skulle hämta in efter avslutat markeringsarbete. Markeringarna var enkelmarkeringar, men ganska svåra sådana och även här insåg vi att vi måste tänka ett steg längre vad gäller terrängskiften. Från land, ner i vatten och upp på land? Inga bekymmer. Lägg till en vattenigång till, samt upp på ytterligare en gungflyö, ja då blev det genast lite svårare. Trots de DIREKTA retningen av en markering, så fastnade både Havana och Tila på den första ön. Tequila hade hjälp av sitt jäklar anamma och jobbade sig tillslut ut till rätt plats, medan Havana blev osäker när det blåstes stopp- och inkallningssignaler vid sidan om och valde att komma in tom. Något vi VERKLIGEN måste ta tag i.
Jag och Havana hade en ”Mexican stare down”, där jag hade gett mig själva den på att man INTE kommer in tom, när det blir för svårt och som tur var vann jag den. Puh! Efter det valde jag att kalla in henne och gå till vår memory. Jag var inte säker på att hon skulle lita på mig, men uppenbarligen hade hon inte gett upp hoppet om ett samarbete och hon följde mina direktiv fint.
När den var inne, så gick vi till platsen där Andrea kastat markeringen. Jag visste att det bara var fem meter över till ”markeringsön” och passade på att träna sök i vatten. En gång kom hon in tom -det är lätt att glömma att man inte ska släppa igenom det- men efter det så fick hon inte den möjligheten och då löste hon uppgiften hur fint som helst.
Sista uppgiften var en dirigering på vinst och förlust. Vi hade en dummie kvar på ”memoryön”, som vi trodde var nertrampad i dyn. Havana visade sig vara GRYM! Först fastnade hon en kort stund i strandkanten hos mig, men tog ALLA mina tecken och signaler och hittade den förlorade dummien. Stolt hund. Glad matte. Perfekt avslut!
Lämna en kommentar