Kanske var det senaste månadens 600 mil i ryggen. Kanske var det alla tidiga morgnar med anspänning och nerver. Kanske var det alla pengar som lagts på starter. Kanske var det en kombination av allt. Kanske var det inget av det ovannämnda. MEN när Tequila bröts på gårdagens KKL, så blev det för mycket. Jag blev ledsen, besviken och tårarna rann. Löjligt kan tänkas, men det blev helt enkelt för mycket
Jag blev inte besviken på Tequila, för hon hade inte de kunskaper som krävdes på gårdagens prov. Jag blev inte besviken på mig, eftersom jag inte hade kunnat handla annorlunda och jag blev heller inte besviken på domaren som plockade bort oss. Nej, det som gjorde mig ledsen var att jag kände att Tila inte fick en rättvis chans att visa hur duktig hon är som jakthund. ALLA apporter under gårdagen -i alla fall de under bedömningen- var dirigeringar och för Tilas del var det dessutom dolda sådana. Tila är en GRYM markör. Hon är SJÄLVSTÄNDIG nog att ligga tio minuter i en damm -längre om jag tillåtit- för att leta upp skammat vilt. Hon är INTE dirigerbar för fem öre. Allt detta visste jag naturligtvis när jag anmälde, men jag trodde ändå att hon skulle få någon typ av retning, innan jag skickade ut henne. Man lär så länge man lever.
På första såten, så fick hund nummer ett och två stå framme med domaren, medan jag och nummer fyra stod inne i skogen och väntade på vår tur. Både hon och jag uppfattade det som att de första hundarna skulle jobba färdigt och sedan skulle vi bytas av, men om varit lite mer erfaren, så hade jag naturligtvis sett till att Tequila SETT markeringarna som föll. Nummer ett fick inte in sin fågel, så Tequila och jag blev inkallade och tillsagda att hämta in anden, som landat knappa 60 meter bort. Kanske inte jättelångt på ett fält, men när Tequila skulle över en vattensamling och genom ris, så var vi chanslösa. Hon hade absolut fått in den på sök -vilket hon naturligtvis påbörjade- men det var inte så det var tänkt. Domaren bad mig kalla in, vilket inte var det lättaste, för när hon jobbar, då jobbar hon.
Vi gick vidare och två fåglar till hade blivit skjutna -ingen markering som Tila sett- hund nummer ett fick hämta in en på en gräsö i vattnet, medan Tila som stått jämte, skulle skickas längs med vattnet. Det började bra, men efter 20 meter, så vek hon av och ner i vattnet. JAG trodde hon siktade på området där den förra hunden jobbat, men hon hade siktet inställt på en rot som stack upp ur vattnet. Kollade av den och sedan simmade hon bestämt in mot kanten igen. Röjde lite i strandkanten, innan hon simmade ut i vattnet igen och letade. Jag fick kalla in henne och skicka om och även om jag fick ut henne längre -apporten skulle ligga långt längre ut än så- så återkom hon till samma ställe i vattnet och det var tack och adjö för vår del.
Hund nummer två fick då samma uppgift. Att dirigera ut sin hund, till det område där anden skulle ligga. Hon hittade inget och även hon fick kalla in sin hund. När sedan en pick-up hund hittade anden, jag då låg den på det ställe där Tila hade jobbat. Troligen hade hon fått vittring på den och trott att roten var en and. När hon insåg sitt misstag, så satte hon på näsan igen och hittade den i strandkanten, varpå den troligtvis dök, vilket var det som gjorde att hon simmade runt i vattnet och letade. Ett beteende som slutligen ledde till att hon avbröts i sin prövning.
Jag sticker inte under stol med att jag var EXTREMT besviken just då, men sanning är att vi hade åkt vid ett senare tillfälle ändå. Vi hade helt enkelt inte den typen av dirigerbarhet som krävdes igår -minst öppenklass och ibland elitklass- och det är bara att inse att det var synd att inte Tequila gick KKL i fredags och att Bacardi hade gått igår. Bacardis svaghet på fredagen, hade varit hennes styrka igår och detsamma gällde Tequila. Surt sa räven, men vad gör väl det om hundra år.
På sista såten så fick Tequila visa vilken fin jakthund hon är och är jag TACKSAM för att vi fick möjligheten att vara med att apportera i så fina marker. Jag vill även passa på att tacka för det fina bemötande vi fick av Greger och Birgitta, vars änder vi apporterade, samt alla andra inblandade. Det är bara att inse vikten av att gå på jakter. Ett förstapris i nybörjarklass -som är kravet för att starta på KKL- räcker bara en bit. Resterande erfarenheter måste man skaffa sig praktiskt och jag hoppas att vi kommer med på lite jakter nu i höst, annars blir det svårt att utvecklas.
Lämna en kommentar