Dagens prov visade sig vara allt för svårt för oss. För lite jaktlig erfarenhet i kombination med ett tufft vattensök, gjorde att det idag tyvärr inte blev något pris. Kanske kan det tyckas idiotiskt att starta på elitprov efter elitprov och DESSUTOM nolla större delen av dem, men jag tänker ”learning by doing”. Jag vet inte vad som fallerar i skarpt läge och därför måste jag utsättas för skarpa lägen. I hundens meritlista kanske det ser illa ut, men i erfarenhetsbanken så fylls kontot. Ju fler förluster, desto närmre vinst kommer man.
Provupplägget som sådant var riktigt roligt. Ett jaktligt upplägg, där vi följde skytten längs vattenkanten. Då och då sköt han ut mot öarna och tillslut hamnade vi vid första uppgiften. Hund nummer ett skulle ta in en dubbel, medan jag skulle hämta vattendirigeringen. Inte så långt, men med endast en smal kanal, som ledde ut mot slutmålet. Jag valde att skicka upp Bacardi på ön -ville inte tappa henne upp på land, eftersom hunden lätt försvann ur sikte- och fick ganska snabbt ut henne på rätt djup. Däremot så hade hon en annan uppfattning om var dummien skulle ligga än jag, som faktiskt visste var den var. Vi fick in den, MEN det var minst sagt omständigt.
Sedan var det vår tur att köra landmarkeringen. Inga långa avstånd och Bacardi markerade bra. Två skott och kast, samt två skott utan kast. När fjärde skottet rullat ut, fick vi skicka på markeringen. Jag valde att skicka henne på den sist kastade, eftersom den var lite mer diffus. Bacardi SPIKADE den. Den först kastade var enkel, kanske så enkel att jag slappnade av för mycket. Bacardi tittade fokuserat i rätt riktning, sprang rakt på, men glömde näsan på vägen, vilket gjorde att hon blev allt för yvig i sitt sök -att hon sedan ”valde” att inte följa mina tecken fullt ut, hjälpte knappast till– men tillslut kom den in.
Sist ut var söket, samt en enkelmarkering på vatten. Hund nummer ett började med sökarbetet och när tredje dummien kom in, så gick ett skott följt av ett kast. Bacardi gjorde en KLOCKREN markering och på vägen in gick ytterligare ett skott och kast, fast för den andra hunden. I det läget visste jag inte om den var tänkt för oss, så jag lät Bacardi stanna upp och markera -dock tyckte hon att det var en bra idé att hämta in även den, så det blev till att blåsa inkallningssignal-
När den andra hunden hämtat sin dummie, så var det så dags för vårt sök. Jag trodde faktiskt det skulle gå bättre än vad det gjorde, men Bacardi fattade inte alls att det var sök vi höll på med. Hon verkade tänkta ”Vi står i vattenkanten. Det är öar där ute. Det måste vara dirigering” och stannade därför IDELIGEN upp och bad om stöd. Visst hon kom ut till rätt sökområde, men hon sökte inte. Skuttade mest runt ute bland öarna och kollade på mig. Gah!
Just då kändes det surt, men nu i efterhand så kan jag knappast skylla det på henne. Hon har ALDRIG gjort ett liknande sök och rent krasst så spelar det knappast någon roll om vi nollar eller får en trea. Ettan tappade jag redan på vattendirigeringen och i nuläget så är tvåor och treor endast ”uppsnyggande” i meritlistan. Jag får helt enkelt lägga till denna nollan till min erfarenhetsbank, glädjas åt att hon VILLE göra rätt -även om utgången blev en annan- och bli inspirerad av min parkamrat som fick en 1 HP, samt att Birgitta nu sett live vad vi behöver träna på. ”Hur svårt kan det va?!”
Lämna en kommentar