Efter helgens prov är det bara att inse, att Bacardi är allt för statiskt tränad. I alla fall vad gäller sök. Enda gången hon VERKLIGEN fattar vad hon håller på med, är när hon får söka själv utan avbrott, vilket inte är speciellt troligt i elitklass. Gårdagens sök hade GRYMT tufft underlag -genomdränkt myrmark- och genomfördes som en drive -dvs det sköts/kvackades och kastades en massa dummies- Det verkar som om Bacardi har svårt att sortera om det är markeringar eller sök, vilket gjorde att hon frågade en hel del, men NÄR hon jobbade, så jobbade hon fint. Dock var hon allt för trött efter lördagens prövning och våra fyra träningspass, vilket gjorde att hon flertalet gånger inte orkade följa upp vittringen hon fick.
Provet började alltså med en drive, där jag och min parkamrat fick se en massa ”vilt” skjutas, följt av lite väntan då skytt och kastare skulle ta sig tillbaka till oss. Vi började som passiva och när parhunden kom in med dummie nummer två, gick det en kort enkelmarkering ut till en gungflyö -inga problem- som vi hämtade in.
När det sedan var vår tur på söket, så hade hon markerat de närmsta kasten, men de dummiesarna var redan inplockade, vilket gjorde att hon frågade mig vad hon skulle göra. De RIKTIGA problemen började, när parkamraten fick sin markering. Bacardi var helt låst på ön och det gick en massa onödig energi, när jag försökte få bort henne därifrån. Tillslut släppte hon området, men vid nästan varje skick drogs hon dit igen. Ett minst sagt ineffektivt sökarbete, vilket naturligtvis hjälpte till att trötta ut henne. Dock försökte hon och om man jämför med lördagens prov, så var det milsvid skillnad på hennes arbete och inställning.
När vi var färdiga med söket, förflyttade vi oss till markerings-/dirigeringsarbetet. Parkamraten fick en dubbel på vatten -c:a 60-70 meter- och när hans hund var på väg in med dummie nummer två, så skulle Bacardi ut på en dirigering mitt emellan markeringspunkterna och kanske 90 meter ut. Längden har vi, men vägen ut kantades av små gungflyöar, så helt enkelt var det inte. Dock tyckte jag hon gjorde ett GRYMT dirigeringsarbete. Hon gick hyfsat rakt ut och även om hon gick upp på öarna, så var det inga problem att få henne vidare ut och över på andra sidan. Vattenmarkeringarna var desto tuffare för henne och här tror jag att huvudet spelade in. Hon ORKADE helt enkelt inte komma ihåg var de landande och jag fick stötta henne en hel del, MEN jag känner att det blev bra träning till framtida dirigeringsarbete.
Avslutningsvis fick vi en dubbel på land, följt av en landdirigering. Inte speciellt långa och inte speciellt svåra. Sist kastade på dubbeln SPIKADE hon, men den först kastade gick hon för kort på -tror inte hon uppmärksammade den fullt ut, så parkamratens hund var på väg in med sin vattendirigering- så där fick jag återigen gå in och stötta.
Den avslutande landdirigeringen gjorde hon jättefint och dagens stora GULDKORN var att hon på endast fyra träningspass, gick från att leta fågel på prov, till att faktiskt leta dummies, så även om vi fick en nolla, så är det en nolla jag kan leva med. Mitt mål för dagen var att hon skulle göra sitt bästa och det gjorde hon. Mer än så kan man inte begära -kändes också skönt att många som såg henne igår, även hade sett hennes KATASTROFALA arbete dagen innan och påpekade vilken enorm skillnad det blivit på så kort tid, så något rätt måste man ju uppenbarligen göra- Nu har vi en knapp vecka på oss att få till det självständiga arbetet. Det ÄR svårare att motivera henne att jobba för dummies när hon är trött, så motivationssök står på schemat. Det och markeringsträning. ”De é bar å åk!”
Lämna en kommentar