Bacardi har känts riktigt fräsch efter helgens jaktprov och det har börjat tändas ett litet ljus av hopp, att hon faktiskt är okej efter valpar och dylikt, vilket i sin tur innebär träning. Tyvärr hinner jag inte hämta in de månader av ”träningsvila” som vi haft sedan maj och starterna börjar ta slut i och med det nya lottningssystemet, men med lite tur, rätt upplägg på prov och fokuserad träning, så KANSKE vi hinner få en etta i år. Hoppas!
I måndags körde vi lite linjer. En dold på c:a 70 meter, en memory på c:a 150 meter och toppat med en minnesmarkering på c:a 40 meter. Lade ut det långa -där hon fick följa med- vände 90° och kastade en markering, innan jag skickade henne på den dolda. Där fanns spår efter Havana, som hämtat en där innan, men svårigheten var att ta sig igenom en gles trädridå, över ett litet dike och sedan vidare ut. Inga bekymmer. Memoryn var heller inga problem. En minidummie gömd i ljung. Några stopp på vägen ut -som åtlyddes- stopp på rätt plats och när hon lydde, så fick hon en söksignal. Plättlätt.
Problemet kom på minnesmarkeringen och är samma som jag sett på prov. Hon börjar i rätt riktning, men viker sedan av åt höger -eller vänster- och börjar lägga upp sök., alternativt springer rakt fram och sätter inte på näsan. Naturligtvis plockade jag hem henne igen, när hon gjorde det och fick göra så två gånger innan hon kom på att hon INTE skulle följa Xantés spår in i busken -den mest logiska platsen för en markering att hamna tydligen- utan vidare ut på fältet -ingen referens att gå efter- där markeringen hittades.
Tisdag/onsdag var Andrea här och då tränade vi på att lite på sig själv och vara noggrann. En markering kastades med en stor dummie, vi vände oss bort medan den byttes ut mot en mini och sedan skickade jag henne på markeringen. I tisdags fick de ganska ”enkla” markeringar. Inte så långa och med TYDLIGA referenspunkter, men ändå litade hon inte på att hon hade rätt, utan svävade snabbt ut från området. Här fick jag ta ett beslut, gå in och bryta eller låta henne lista ut vad som lönade sig -dvs våga jobba vidare- Eftersom hon inte var allt för vid i sitt sök, så valde jag att låta henne jobba på. Ett bra beslut visade det sig. Hon jobbade mer noggrant och hon låg kvar i området. I alla fall den dagen.
Igår bytte vi terräng. Samma typ av övning, men dummiesarna landade på fält i framkant av en skogsridå. Skitsvårt! Uppenbarligen ar vi tränat allt för mycket terrängskiften, för markeringen kunde INTE ligga på fältet, utan hon drogs hela tiden mot skogen. Sprang rätt från början, men låg inte kvar. Tänkte mer dirigering -ingen näsa på när man springer- än markering -sätt på näsan när du närmar dig- TILLSLUT fick vi ordning på det. När vi vände oss bort för att byta ut dummien, så längde jag lite godis på marken som hon fick leta upp och när jag sedan skickade henne, så SPIKADE hon området och jobbade fint med låg näsa tills hon hittade den. Puh!
Idag och imorgon blir det revidering på min träningsplan. ENDAST markeringar. Hon måste lära sig att ligga kvar, trots att hon inte hittar direkt och hon måste lära sig att sätta på näsan. Utan det, så spelar det ingen roll hur snygga dirigeringar hon har. Efter att ha tänkt utanför boxen ett tag, så gäller det nu att tänka lite i boxen igen. ”Hur svårt kan det va?!”
Lämna en kommentar