Årets Goldenspecial har varit helt FANTASTISK. Dels vad gäller framgångar, men mest av allt alla lärdomar, erfarenheter och kvitton jag fått på mina hundar.
Bacardi startade i elitklass på WT:t och mitt mål var att få med mig så många olika delar hem, som det var möjligt. Vi är inte färdiga och med den minimala träning vi haft, så låg fokus på att inte nolla några rutor och att få min vilja igenom. Satsningen lyckades nästan fullt ut.
Lördagens tävling var uppdelad på två pass. Ruta 1 och 2 gick på förmiddagen. På eftermiddagen gick ruta 3 och 4 och då som en dubbelruta i from av en walk-up. Den femte och sista rutan sparades till söndagen. Allt för att hålla spänningen vid liv.
Första rutan var utformad som en jakt. Vi följde vår skytt, som sköt ”vildänder”, vilket gjorde att vi fick smyga tio meter bakom honom och bakom oss gick domare och eventuell publik. Fotgåendet var inga bekymmer och väl framme vi skickpunkten så kändes avståndet helt överkomligt -kanske 70-80 meter- Över en stock, ner i vattnet och vidare in i vass -på andra sidan vattnet stod ytterligare en domare, för att på så sätt kunna se hur hunden jobbade på plats- Jag fick förhållandevis enkelt över Bacardi på andra sidan, men var allt för NONCHALANT när hon väl var på plats, vilket gjorde att hon gick för djupt och hamnade inne i skogen hos domaren -tror hon trodde att det var en kastare och då borde ju dummien ligga i skogen- Efter det så hade vi både olydnad av signaler och tecken, men efter vad som kändes som en EVIGHET -var visst ”bara” knappa tre minuter- så fick jag in dummien. Puh! 8 poäng kvar. För den som vill se, så hittar ni klippet HÄR.
Andra rutan var en dubbel markering, där den först kastade skulle in först. Inga problem, trodde jag i alla fall. Hade en tanke om att övervinkla henne, vilket jag även gjorde, men när jag sedan skickade så girade hon skarpt åt vänster och sprang dit jag INTE ville. Väl i vattnet så var den sista markeringene, den som låg enklast till och det krävdes MASSOR av övertalning för att få henne att släppa den. Tillslut fick jag dock min vilja igenom och som tur var hade hon i stort sett koll på den kvarvarande dummien -konstigt vore väl annat- vilket gjorde att den ”räddade” ganska många poäng. 10 poäng kvar allt som allt. Film på ruta två hittar ni HÄR.
Inför eftermiddagens walk-up kände jag att vi var tvungna att ta tag i lydnaden, så jag lade ut linjetag på campingen och blåste sedan stopp på stopp, tills hon inte lydde. På med kopplet, satte tillbaka henne på stället där hon gått ur hand och fortsatte träningen. Detta passet räddade BÅDE walk-upen, samt söndagens final -hon stod i stort sett på dummiesar, när jag försökte få ut henne i vattnet, men lät dem vara eftersom jag blåst stopp- och jag måste ständigt påminna mig själv att inte släppa igenom minsta lilla på träning.
Eftersom eftermiddagens dubbelruta finns på film, så är det enklare att se, än att jag förklarar. Måste dock skriva hur galet nöjd jag är med vår prestation. Hon var mycket mer samlad och även om markeringarna för den andra hunden störde, så gick det förhållandevis enkelt att få henne dit jag ville, vilket gjorde att poängen ökade ytterligare något. 14/14 poäng är inte fy skam.
Nu var det bara att vänta på söndagens sista ruta, som NATURLIGTVIS kolliderade med utställningen. Lägg till att jag hade missuppfattat samlingstiden, så inser ni att det blev något stressigt. Jag lyckades dock samla ihop mig och min hund. En enkelmarkering som landade dolt i vatten. Transportsträckan var c:a 50 meter land, 10-15 meter sly och sedan runt 10-15 meter ut i vattnet. Kruxet var att jag inte hade en suck att se min hund, så jag fick helt enkelt LITA på att hon skulle fixa det. Det var med hjärtat i halsgropen, som jag såg när hon kom ut genom slyn. Hade hon en dummie i munnen? Först såg jag den inte, men sekunden efter så insåg jag att hon SPIKADE sista rutan -tyvärr har jag inte den på film- Vilken j**la hund man har! 20 poäng!
Snabb överläggning bland domarna och vi var uttagna till en B-final. Hur häftig är inte det?! Finalen var upplagd som en drive -klappjakt- och det sköts/klappades i vad som kändes som en EVIGHET. Mitt mål var att hon inte skulle knalla och när man ser hur hunden sitter och vibrerar, så inser man hur lite som behövs för att hon ska sticka. Som tur var hade vi lägst startnummer, vilket gjorde att jag fick skicka först. Varje apport var värd tio poäng och vi skulle ha in tre apporter var. Två fick vi in ganska enkelt vilket gav 10/9 poäng, men den sista blev för svår. Det var en av vattendirigeringarna som skulle in och det terrängskiftet klarade vi inte att lösa. Dock är jag helt GALET nöjd med hennes lydnad. Hon var omringad av dummies, som hon INTE fick ta och trots massor av blås, så gick hon inte ur hand en enda gång. Några gånger tror jag faktiskt hon i stort sett stor på några dummies, men tog dem inte, utan gjorde som jag bad henne om. I min värld slår det vilken fullpottare som helst!
Allt som allt fick vi 66 poäng på WT:t, vilket räckte till ett andrapris och en femteplacering. Efter söndagens final plockade vi dock in en placering och den slutgiltiga placeringen blev en fjärdeplacering! Endast dryga 30 poäng från ettan och tvåan och bara 5 poäng upp till tredjeplatsen. Toppa detta med en tredjeplacering i BTKL, så förstår man att Bacardi är ett ULTIMAT exemplar på ”Brains & Beauty”. Guldhund!
Lämna en kommentar