KENNEL BLÅGUL

ATT FÖLJA JOHN ELLER ATT FÖRA JOHN

När jag lär in nya saker på mina hundar, så använder jag oftast godis som ”hjälpmedel”. Dels när jag styr hunden i rätt riktning -ex ingångar i fot- dels när jag belönar ett erbjudet beteende -ex frivillig fot vid promenader- eller helt enkelt för att ”lura” den till att göra ett beteende -ex sitt-stå eller snurra- Jag ser ingen fara i att göra så, men jag har också en TYDLIG plan i hur jag ska jobba bort det, för i slutändan så vill jag ju ”Föra John”, dvs att hunden ska följa MIG och mina kommandon och inte bara leka ”Följa John” med belöningen. En väsentlig skillnad.

Kan det vara så att vi i vår strävan att lära våra hundar olika moment så fort som möjligt, tappar tilltron till oss själva och därmed inte vågar göra fel? Jag ser allt oftare förare, som fastnar i sina hjälper. Förare som medvetet eller omedvetet håller fast vid sin godisbit i handen. Förare som så fort de stöter på patrull, snabbt gräver i fickan efter sin ”snuttefilt”. Förare som missar att hunden inte har en aning om vad de håller på med, eftersom de har fullt upp med att följa godisbiten. Förare som TROR att hunden kan fot, sitt, stå, snurr, etc. Förare som i VÄRSTA fall blir besvikna på sina hundar, när dessa inte utför momentet, eftersom där inte finns någon ”John” att följa.
https://www.youtube.com/v/cRRPaUxK0pE?version=3&f=user_uploads&c=google-webdrive-0&app=youtube_gdata

Detta klippet visar hur en 8,5 veckors valp, som DEFINITIVT varken kan fot, snurra, högerhandling, stå eller sitt, men som gör som godiset ”säger”. Missförstå mig rätt. Min inlärning kan absolut se ut så här, med redan efter ett par pass, så plockar jag bort godiset ut handen. Jag gör fortfarande rörelsen likadant och jag belönar precis lika ofta, men skillnaden är att då följer hunden mig och inte min köttbulle. Blir det fel, så är det bara att backa bandet litegrann och sedan testa igen. Vågar man inte utmana, då vet man inte var man står. ”Hur svårt kan det va?!”

Lämna en kommentar