Att vara morsa visar sig vara fyllt med motstridiga känslor. Jag brukar vanligtvis inte tumma på min integritet, så att ha två illbattingar som kryper uppe i mitt ansikte eller buffar på min armbåge är lite jobbigt. Samtidigt så vaknar moderskänslorna till liv så fort de gnyr och det enda jag vill är att trösta dem. Mycket mysko, men jag antar att det är så det är att vara mamma.
Har dessutom märkt att man blir lite grinig när man är trött, men efter en god natts sömn och massor av kaffe -hoppade mjölken, för att verkligen koncentrera dosen koffein- så känns det lite bättre. Kanske ska man fundera på avlastning och kolla upp eventuella RUT-avdrag. Bacardi verkar MER än lovligt intresserad av att passa mina valpar, så om några veckor kanske jag ska låta henne få hjälpa till lite. Tål att tänkas på.
Tror dock jag låter henne sukta lite till först och njuter lite mer av all EXTRA uppmärksamhet som jag och ungarna får. Och imorgon kommer min älskade Andrea hit och hälsar på. Just löv it!
Lämna en kommentar