Kan man vara nöjd med en nolla? Ja faktiskt! Natrligtvis är jag inte helt nöjd med ORSAKEN till nollan, dvs att hon hade sönder några vilt på slutet, men jag är sjukt nöjd med att ALLA vilten lämnades av i hand och att hon tog ALLA stopp och dirigeringar som hon skulle. Varför hon knäckte kan jag naturligtvis bara spekulera om -hon var balanserad, så det hängde inte på stress- och huruvida jag har rätt i mina tankegångar, får morgondagen utvisa.
Första var en trut i söket, där min parkamrat sa att hon tryckte till fågeln bakom min rygg och troligen då för att den andra hunden satt för nära -en rimlig förklaring, för en hund som inte vill dela med sig av sina fåglar- Nummer två var kråkan på landdirigeringen och här har jag ingen annan tanke, än att hon fick ett dåligt grepp och tog om -enda omtaget på provet- Sista var andra anden på dubbelmarkeringen på vattnet. Det var riktigt dyigt och på vägen in fastnade hon flera gånger i dyn -tanken är att hon när hon tagit spjärn för att komma loss, så har hon även bitit ihop lite extra, varpå anden blev lite omilt behandlat-
Många vill säkert se det som bortförklaringar och undanflykter från min sida, men jag skriver bara vad jag tror hände. Om det stämmer vet jag som sagt inte, men tro inte att vi kommer ge upp för den sakens skull. Det är bara på´t igen. ”Hur svårt kan det va?!”
Lämna en kommentar