Med tanke på att det är 3,5 år sedan Bacardi ens startade på prov, så tycker jag nog att vi gjorde en fin comeback. Med oss hem har vi -förutom ett tredjepris- fina kvitton på vad vi behöver träna på och faktum är att dessa kvitton går bara få i ”skarpt” läge.
GULDKORNEN som vi har med oss är:
- att hon höll sig på en lagom aktivitetsnivå
- hon höll hela provet igenom
- hon gjorde ett grymt sök och var den enda av de första åtta som hittade den svåråtkomliga kråkan -åkte hem när vi var klara-
- hon hanterade viltet fint och gjorde inga omtag
- hon var stadig vid sidan och hade ett fint fotgående
Provet som sådant började med dubbelmarkering för hund nummer ett -två gånger eftersom domaren tyckte att den borde kastas om, vilket gav oss FYRA skott innan det var vår tur- och vidare transport till vår dubbelmarkering. Den första spikade hon! Den andra fick hon inte i vind och tyvärr har vi tränat allt för lite markeringar, för att hon skulle ha självförtroendet att ligga kvar i området. Hon löste det dock snabbt och båda kråkorna kom in snabbt.
Vidare till dirigering. Två skott sköts och hund nummer ett skulle hämta in vattendirigeringen, innan det var dags för oss att plocka in landdirigeringen -här behöver vi träna på linjer längs med vatten och att andra har varit i vattnet- Hon ville gärna ner i vattnet och det krävdes två stopp och omdirigeringar, för att få henne på rätt köl. Kände att jag var lite ”viftig” och det berodde på att den fina stadgan vi haft på stoppen i träningen, var som bortblåst. Fick henne i rätt område, men ute i vassen tappade jag bort henne och hon drog på som bara den, vilket gjorde att jag fick kalla in, stoppa och blåsa söksignal, varpå den hittades.
Efter detta blev det lite väntan, medan hund nummer ett körde sök och sedan vände vi på dirigeringarna -dvs två skott och vi fick ta vattnet- Här vet jag inte om jag var otydlig vid det första skicket, eller om det berodde på att det var springdjup ut till vassruggarna, men Bacardi blev osäker och drog sig upp mot land igen. Jag valde då att kalla in henne, skicka om -förstapriset var ju redan borta- och då SPIKADE hon den. Gah!
Det som jag var MEST nöjd med idag, var just det efterföljande söket. Hon jobbade inifrån och ut -precis som jag anser att en hund ska göra- och den första anden, som bara låg fem meter ut i söket -i den lilla vattenpölen- plockade hon som om hon sett den läggas ut och efter det jobbade hon sig successivt ut i söket. Någonstans här började tyvärr avlämningarna fallera -jag kände det som om hon tyckte att leveransen var avslutad 0,5 meter framför mig, lite som ”ta den så sticker jag ut igen” och naturligtvis något vi får jobba på- Bortsett från det så var jag som sagt grymt nöjd med söket.
Vi avslutade med vattenmarkeringar för först hund nummer ett och sedan en dubbel för oss. Tyvärr hade jag lite oflyt och även om hon siktade på den sist kastade, så fick hon den antingen inte i vind eller så fick hon syn på den andra som låg i blankvatten på andra sidan vassruggen. Det gjorde att när jag skulle skicka ut henne på nummer två, så siktade hon helt naturligt på den som hon redan hämtat in och det blev helt fel. Valde att ta in henne igen och försöka skicka på en markeringsuppgift, men när det inte funkade så ”handlade” jag in den -och det med bravur, om jag får säga det själv-
Våra ”missar” har jag vidarebefordrat till coach Birgitta & träningskompisen Andrea, så att vi ska kunna lägga upp träningen utefter det. För en gångs skull ska det bli superkul att fila på detaljer och förhoppningsvis ska vi ha fått till dem till nästa provstart. ”Hur svårt kan det va?!”
Lämna en kommentar