KENNEL BLÅGUL

Som nybliven hundägare är det alltid lätt att lyssna på mer ”erfarna” människor, men tyvärr så innebär långt hundägande inte att man faktisk vet vad man talar om. Vetandet och åsikterna är många och tyvärr så tar man ibland för givet att bara för att någon instruktör eller har hundra års erfarenhet av hund, så är det de säger sanningen. Ibland? Ja. Allt för ofta? Inte ens i närheten. Åtminstone när det gäller vissa utvalda skrönor.

”Om man kampar med en retriever, så kommer den att knäcka (läs ha sönder) vilt eller tugga på apporterna” 

Jag har kampat med alla mina sex hundar och alla dessa sex är HELT olika individer. Från högtempererad, till sansad. Ingen av dem har knäckt på grund av att vi kampar. Vi kampar på mina villkor. Jag startar leker och jag avslutar den. Jag väljer när kampbelöning funkar och när det inte gör det, precis som jag gör med all annan belöning. Jag kampar med dummies, kamptrasor, samt vittringspinnar och apportbockar.

Däremot har jag vid ett fåtal tillfällen haft hundar som knäckt. Anledningen? För högt i aktivitetsnivå eller på grund av Borrelia/Anaplasma, som gett smärtor i nacke/käkar. Och visst har jag hundar som tuggar på apporterna och anledningen till det är den samma. För högt i aktivitetsnivå och/eller på grund av osäkerhet i momenten. Lugnare hund, mindre eller inget tugg. Säker hund, mindre eller inget tugg. Tydligheten om vad som är rätt och fel är superviktig, oavsett metod.

Kampbelöning – på mina villkor och anpassat till individ.

”För att visa vem som bestämmer, så ska du dänga hunden i backen”

När en instruktör säger så, så hade jag nog dragit öronen åt mig. Visst finns det de, som faktiskt KAN det där med att ”trycka till” en hund, men de kan också LÄSA hund och faktum är att det oftast räcker med ett tydligt KROPPSSPRÅK -man behöver alltså inte ens ta i hunden- Samma kroppsspråk som hundar använder sinsemellan. Samma kroppsspråk där det räcker med en BLICK för att den andra individen ska förstå att jag menar vad jag säger. Samma kroppsspråk och signaler som tiken -förhoppningsvis- lär sina valpar. Så om du inte VET och LITAR på den som säger som ovan, backa! Gör det inte. Det kommer bara bli fel och har du otur kommer det skapa en stor misstro och osäkerhet i din och din hunds relation.

Vad folk än tycker om Ceasar Millan och vad han gör, så ta fasta på hans motto ”calm and assertive”. Oavsett vad du gör, ska du vara lugn och bestämd. En hund som säger till en annan hund är COOLLUGN. Är den inte det, ja då smäller det.

Klarar du få de här signalerna från din hund, bara genom en blick?

”Om du belönar jaktapportering med godis, då kommer hunden släppa”

Hade jag inte sysslat med apporteringen i lydnaden, så kanske jag hade trott på det, men ärligt talat vad är skillnad på en dummie, en mås eller en apportbock? Man får helt enkelt det man belönar och belönar man att hunden SLÄPPER, ja då är det ju klart det den kommer göra. Hundar gör bara sådant som lönar sig och om det sedan stämmer överens med dina tankar, har faktiskt inget med saken att göra. Ibland kan en ”muta” faktiskt behövas, för att övertyga hunden om att det faktiskt är ganska bra att inte behålla apporten själv.

I praktiken är det en HÅRFIN linje mellan att belöna ett släppande eller belöna ett hållande. Oftast belönar vi för snabbt och hunden förknippar belöningen med att spotta. Eller så belönar vi TROTS att hunden släppt, eftersom den faktiskt bar den en bit. I båda fallen drar hunden en helt korrekt slutsats och vill vi ändra på tänket hos hunden, så måste vi veta vad det är vi belönar.

Behåll du din plätt. Jag tänker inte släppa.

Här kommer några av mina högst personliga ”sanningar”.

• Oavsett om det gäller kamp, belöningar eller ledarskap, så gäller det att gå på magkänsla. Känns det inte rätt, så är det inte rätt! Är inte du övertygad, hur ska du då kunna övertyga din hund? 
• Bara för att en instruktör sagt något, så betyder det inte att det är rätt. All träning MÅSTE baseras på individen. För att lyckas med det så räcker det inte att kunna lära ut moment. Man måste kunna läsa hund/förare och tyvärr innebär det inte att man har den kunskapen, bara för att man kan titulera sig som instruktör.
• Ta ALLT med en nypa salt. Lär dig plocka ut godbitarna när du lyssnar på andra. Välj det du tror passar dig och din hund. Ignorera det andra eller lägg det i bakhuvudet för framtida individer. 
• Testa inte allt på en gång. Ge varje ny metod eller varje nytt tips tillräckligt med tid. I dagens samhälle ska allt gå snabbt. Gör det inte det, så är det fel, men faktum är att OM man hade vågat testa lite längre, så kanske det faktiskt hade funkat.