Det är skönt när man man faktiskt kan INSE hur otydlig man är mot sin hund. Kände på tävlingen att jag var otydlig i mitt skick till högerapporten och samma sak inträffade igår när vi tränade. Kan två veckors jaktträning verkligen göra så stor skillnad? Uppenbarligen! Efter några skick så insåg jag VIKTEN av att skicka -och fokusera- dit jag ville ha henne. Ett slarvigt vift åt sidan, som funkat tidigare, funkar alltså inte längre och återigen blir vikten av TYDLIGHET solklar.
När jag väl insett det, ja då var det inga problem att snabbt lägga på störning i from av massa låga koner och en EXTREM mittapport. Enda fällan hon föll för var ordet ”kanin”, men efter det så gick hon inte på något. Mattes fina Sessa.
Lämna en kommentar