KENNEL BLÅGUL

Efter ett bakslag vad gäller Havana och skyttberördheten, så har vi nu varit tvungna att backa bandet. Kanske kan bakslaget faktiskt varit av godo, eftersom jag har omprioriterat vad det FAKTISKT är hon inte gillar, hur vi kan gå vidare och förhoppningsvis framåt.

Teorierna i nuläget är att:

• krånglet vid fotgåendet gör att det krävs ”lock & pock” vilket Havana tolkar som osäkerhet hos föraren och därmed genererar i osäkerhet hos henne. 
• hon tycker det är obehagligt när någon går bakom henne, eftersom hon efter incidenten vill ha full koll på allt.
• hon inte vet att man ska gå fot även utanför stigar, dvs i skog och annan svårtillgänglig terräng.
• hon INTE har problem med skytt/gevär när det inte finns några krav på hur hon ska vara.

• Träna fotgående i alla typer av terräng.
• Träna halter med jaktliga inslag, dvs jag säger stanna och ställer mig som vid en markering.
• Träna på att någon går bakom och denna kastar belöning -exempelvis dummie eller boll- framför henne och tanke är då att hon ska förknippa ”förföljandet” med något positivt.
• Lägga på att gå fot med skytt/gevär framför och person bakom, där vi gör halter som belönas med att det kommer en markering.

Samtidigt som jag är ledsen över incidenten för 1,5 år sedan, så är jag OERHÖRT tacksam över hennes genuina jaktglädje. Den gör att vi faktiskt kan lösa det här problemet och komma vidare. Under tiden lär vi oss massor av nya saker och kan lägga till varierande träningssätt och tankar i erfarenhetsbanken. ”Hur svårt kan det va?!”