Just nu känns det ganska motigt. Först har vi den planerade parningen mellan Tequila och Furyo kommer inte bli av, eftersom Furyo hastigt gick bort förra veckan, så nu får jag helt plötsligt leta efter en ny hane. Eftersom jag är övertygad om att hon kommer börja löpa långt tidigare än planerat, så infinner sig en viss stress och ett mått av hopplöshet. Kanske är det inte meningen?
Sedan har vi Bacardi, vars kropp inte återhämtat sig ordentligt efter valparna -inte konstigt med tanke på att hon burit omkring på tretton valpar där inne, men sjukt frustrerande när vi sett fram emot ett år i jaktens tecken- Det verkar som hon har ett knä som spökar. Diffusa tecken som att bakbenet inte beter sig som det brukar i fjärren och att hon inte sträcker ut ordentligt i sina rörelser, men tillräckligt tydliga för att jag ska ta dem på största allvar.
Na well, hinder är till för att övervinnas. Vad gäller Tila så har jag fått fantastisk hjälp av underbara vänner och uppfödare, så förhoppningsvis ska det lösa sig –vem vet, kanske blir det ännu bättre- och för Baccis del blir det till att boka ortopedtid, hålla tummarna och hoppas på något lättåtgärdat. ”Hur svårt kan det va?!”
Lämna en kommentar