Mer än halvvägs in i årets första veckans fokus. Tack vare Andrea har vi ny approach på fria följet och dess vändningar på stället, samt stegförflyttningar. Vi ska helt enkelt BACKA i träningen. Bokstavligt talat.
En gasad Bacardi har ett väldigt driv framåt och vi vill gärna få henne att TÄNKA innan hon AGERAR -som det ser ut nu så är det tvärtom, om det ens finns något tänkande med i bilden överhuvudtaget- så stegförflyttningarna åt höger görs snett bakåt åt höger, helt om sker åt vänster -åt vänster jobbar hon nämligen bra, medan hon fuskar åt höger- och marschen gör vi baklänges. Då måste hon tänka och hon måste jobba med bakändan -bakdelskontroll utan hjälper-
Filmen är från i tisdags och man ser att det krävs en hel del av henne, för att orka hålla ihop och en bit in så orkar hon inte både tänka och gå rakt. Jobbigt för liten Sessa, men mycket nyttigt.
Jag har även bestämt att plocka bort all belöning, utöver verbala beröm och klappar/smek, för att se om det gör att hon går ner i aktivitetsnivå. Jag vet att OM jag belönar så gasar hon igång något så gruvligt, men ändå kan jag inte låta bli. Galet egentligen. För vems skull belönar jag? Min eller hennes? När man tittat på filmen så inser man nog att det är för min skull jag sticker till en godisbit, för hon är lika lycklig i alla fall. Tack till Heléne Lindström, som genom sitt inlägg på Facebook fick mig att tänka till lite. ”Hur svårt kan det va?!”
Lämna en kommentar