Jag är så himla glad! Idag visade Havana att vi verkligen är på rätt väg i hennes skytteträning. Det bästa är att det verkligen LÖNAR sig att vara envis, att lita på sin intuition, att vara fantasifull och framförallt inte vara rädd för att ställa krav. Jag har varit trygg i min uppfattning, inte brytt mig om att andra tolkar det som skottberördhet och stått rak i ryggen när utomstående ifrågasatt hur jag kan kräva saker från en berörd hund. Tack vare min tilltro till mig och min hund, så har vi har gått från en hund som FLYR när hon utfört sin arbetsuppgift, en hund som är OSÄKER på oss förare och tar för givet att världen är en skrämmande plats, till det här…
Andrea hade med sin knallpåk -vi monterade på det på vårt luftgevär för en mer autentisk look- och sedan körde vi på samma princip, som när vi ”klickade” in geväret, dvs jag kastar en markering och när den är i luften så går det ett skott. Skottet startar en jakt och jakt är kul.
Första markeringen stannade hon och funderade på om det kanske kom ett skott till. Här TROR jag att jag gjorde ett viktigt val, genom att INTE mana på henne, utan att hon fick själv lista ut vad det var hon skulle göra. Andra markeringen kom det skott från grannen, vilket gjorde att hon återigen funderade en liten stunt innan hon kom in. Tredje och sista markeringen är den ni ser på filmen. INGEN av gångerna var hon berörd. Öronen framåt, full fokus på uppgiften OCH full fart in till mig. Wiiieee!!!
Vi är naturligtvis inte ända framme, men fan vad långt vi kommit och nu gäller det att bygga långsamt. Nya skyttar, mer folk och andra miljöer. ”Hur svårt kan det va?!”
NOTE TO SELF: Havana har börjat löpa idag.
Lämna en kommentar