Igår slog det mig att argumentation och hundträning är ganska likt -vissa delar i alla fall- Stöter man på patrull, så gäller det att hitta nya infallsvinklar och lösningar. Tror man på sin sak så ska man stå på sig, men man får ALDRIG tappa huvudet och RESPEKT mot medmänniskors åsikter -även om de avviker mot ens egna- och ens fyrbenta vän är a & o. Ärlig mot andra, sann mot dig själv och respektfull mot alla.
Tyvärr ser man ofta i diskussionstrådar, att där argumentationen försvinner, där försvinner även respekten. Rätt till varje pris! Eftersom man inte hittar nya infallsvinklar, så börjar man nedvärdera, dumförklara och behandla oliktänkande respektlöst. Det bildas läger – för & emot. Man hejar på ”sitt lag” och ger sig allt som oftast på den med starka argument. Diskussionen spårar ur, allt dras till sin spets och skulle den med starka argument lämna diskussionen, så måste det ju betyda att denne ”förlorat”. Vart är vi på väg? Är vi så ryggdunkstörstande, att vi bara vill ha medhåll? Risken är att oliktänkande inte vågar/orkar gå in i diskussioner och då kanske man tappar bra tankar, idéer och tips, som man kan ha nytta av senare i livet -personligen lär jag mig MASSOR av de som inte tycker som jag- Är det värt det för att ha en ”fanclub”?
I hundträningen så är det lite likadant. Det spelar ingen roll om man tränar en hund, eller som i mitt fall sex stycken. Man stöter alltid på patrull. Saker som ALLTID funkat, fungerar inte längre. Lösningen är självklart NYA infallsvinklar. Man kan inte fortsätta träna exakt likadant -oavsett metod- för då kommer man troligen bara stå och stampa. Den modige och nytänkande vågar hitta alternativa vägar, men det är det är långtifrån enkelt att tänka utanför boxen. Inte idag. Man måste tillhöra en ”metod”, man får inte blanda och ge, man får alltså inte vara som jag. Jag använder mig av det som FUNKAR. Köttbulle, boll, kamp, verbala beröm, taktila belöningar eller förbudsord -i mitt fall nej- Ju fler verktyg man har, desto större chans har man att lösa problemet. Ganska enkelt eller hur?
Jag hittade detta på en blogg och tycker att mycket är bra. Dock håller jag inte med om allt.
”Så, varför inte berätta för hunden vad du vill att den ska göra i stället? I exemplen ovan kan det vara ”Sitt”, ”Gå ner”, ”Gå nära”, ”Stanna” och ”Kom”. Lättare för hunden att förstå, och lättare för hunden att göra rätt, när den inte behöver gissa vad det är ”Nej” står för den här gången.
Jag gillar att tänka på hundträning så här: Om jag ska åka mellan Bottnaryd och Göteborg, så säger min GPS ”Sväng nästa vänster” när den vill att jag ska svänga vänster. Den hade kunnat säga ”Sväng inte vänster här” ”Inte här heller” och ”inte höger här” och så vidare och så vidare, men varför ska jag behöva ta in information om vad jag INTE ska göra? Det kommer kanske tio ”inte svänga” på en ”sväng”. Så mycket mer effektivt blir det om jag enbart får klart och tydligt direktiv om vad jag ska göra, när jag ska göra det. Samma sak med hundträning. Detta vill jag att du ska göra. Vad du inte ska göra struntar vi i. Och då är ”Nej!” ganska överflödigt.”
I min värld betyder ”nej” något, hundarna behöver inte gissa. Det betyder helt enkelt ”sluta med det du gör, ta kontakt för ny information”. Om min hund hoppar upp på bordet, så är det inte okej. Det är inte säkert hunden vet det och om jag bara ber den att gå ner, är det då säkert att den förstått att det inte är okej att vara på bordet? Kanske, men troligen inte. Personligen säger jag ”nej” -sluta med det du gör, ta kontakt för ny information- ”gå ner”. Faktum är att den troligen inte fattar att det är fel då heller, MEN om jag nästa gång ser den när den är på väg upp på bordet, så kanske mitt ”nej” -sluta med det du gör- faktiskt får effekt. Konsekvens och tajming, ett av de viktigaste verktygen i hundträningslådan.
Vad gäller liknelsen med en GPS, så köper jag det. Jag retar ihjäl mig på min GPS som ibland talar om för mig var jag INTE ska svänga -och ibland hittar hon på egna vägar, som inte alls stämmer vilket är hur idiotiskt som helst- men hur bra grunder -eller GPS:er- man har, så kan det dyka upp oförutsägbara hinder på vägen. Jag säger ”nej” -GPS-tanten beräknar om rutten- jag ger ny information -GPS-tanten ber dig att om möjligt göra en u-sväng- För självklart är det så, att när allt flyter på då ÄR ”nej” överflödigt, men hur ofta är det så?
Så oavsett om det gäller att argumentera för sin sak eller träna hund, så måste man kunna variera sina argument/träningsätt, man måste vara respektfull mot medmänniskor/hundar och man måste kunna inse att mitt sätt inte alltid är den enda vägen till målet. Vare sig man kör med GPS, karta eller bara på känn.
Lämna en kommentar