Uppfödning – många har åsikter i tysthet, men ingen vågar uttala det högt. Självklart kommer även jag göra fel val, vad gäller min egna uppfödning -jag vet många som säkert skrockade lite skadeglatt, när tre av valparna hade blåsljud på hjärtat- och kanske är det bästa att hålla tyst. Att inte trampa folk på tårna. Att inte göra sig ovän, med framtida hanhundsägare. För troligen kommer jag inte ändra någons åsikt. Jag kommer få medhåll av dem som håller med mig och några få kanske vågar uttrycka sig, trots att de inte resonerar som jag, men de allra flesta kommer hålla tyst och vänta på mitt fall. Det bjuder jag på.
 |
| Den som viskar, han ljuger. |
Även innan jag började med min småskaliga uppfödning -två kullar kanske inte berättigar, att man öppnar munnen- så kunde jag fascineras över hur snabbt en hane kunde bli populär. Ett utställnings- eller jaktchampionat och vips vill alla använda den hanen. Personligen har jag har svårt att se hur någon hane kan vara så fantastisk, att den ska ha 10-15 kullar -eller i vissa fall mer än så- oavsett merit. Jag har även svårt att förstå, att en hane som inte ens fyllt två år, redan har flertalet kullar efter sig. För mig är det lite som att en tonårskille skulle vara flerbarnsfar. För visst det är tillåtet med 250 avkommor i våran ras och visst får man använda en hane som är 18 månader, men bara för att det är tillåtet, så behöver det ju inte vara moraliskt korrekt.
Det jag undrar är varför man som hanhundsägare, vill ha så många avkommor? Varför man släpper till en hund -inte bara till en, utan till flertalet tikar- som enligt mig inte är vuxen ännu? Handlar det om pengar? För det går ju inte att sticka under stol med, att det är ett ganska enkelt sätt, att få ett extra tillskott i kassan -det finns inte många hanhundsägare, som faktiskt finns där för valpköparna, om det skulle behövas- Utan att ta med parningsavgiften, så kan ni ju själva räkna ut vad 250 avkommor skulle ge ekonomiskt, om man räknar med 1000-1500 kronor per levande valp och eftersom det naturligtvis krävs två till en parning, så är det inte mer än rättvist att ifrågasätta tikägarna också. Hur går tankarna, när man väljer en ”mastodonthane”? Är det för att han har bevisat att han kan para, som man väljer honom? Hänger det på namnet i stamtavlan? Är valet enbart baserat på meriten, dvs jakt- eller utställningsmerit/championat? Funderar man på vad som händer med sina egna linjer, eller för den delen med alla dessa teoretiska 250 avkommorna, om det skulle visa sig ligga en allvarligare sjukdom bakom, som poppar upp efter några år?
 |
| Försök inte följa i de vises fotspår. Försök i stället att finna vad de sökte. |
När man nu har ifrågasatt -och gjort sig ovän med- hanhunds- och tikägarna, så har vi till sist de som har åsikter bakom lyckta dörrar, för även om JAG ifrågasätter tankegångarna, så är det inte många som vågar gå ut med sin åsikt. Ni vet de som trycker gilla på Facebook, men som i nästa andetag starkt ifrågasätter ”hur man tänkte där”. Självklart sägs det aldrig högt och naturligtvis inte till den det berör, för den det berör får aldrig veta, utom möjligen av misstag. Och nej, jag vet inte allt och har kanske inte ens rätt i det jag säger, MEN jag står för det och jag tycker det är viktigare att ha en åsikt och stå för den -även om det kanske inte uppskattas av alla- än att vända kappan efter vinden, dunka ryggar och sedan snacka skit så fort man kommit utom hörhåll.
Hör ni en duns, så är det jag som fallit av min höga häst, men det bjuder jag som sagt på. Heller våga och förlora, än att inte våga alls.
Lämna en kommentar