”Vad använder du dig av för metod?”. Det är en fråga, som ställs allt oftare, när jag blir inhyrd, för att hålla kurs. ”Ingen”, blir mitt svar. En sanning med modifikation naturligtvis, men jag använder mig inte av någon SPECIFIK metod. Jag är inte enbart vit och jag är inte enbart svart. Jag blandar och ger, anpassar till individer, tittar mycket på föraren, hundens aktivitetsnivå, tänker på stress, belöningar och ANPASSAR mig.
Ibland kan jag inte låta bli, att dras med i diskussioner på diverse fb-sidor. Det som fascinerar mig allra mest, är hur man ENVIST håller fast vid, att ”min” tro, är den enda rätta. Antingen är man bara ”klickerklok” och då är allt annat förkastligt, eller så är man ”anti-shjep” och då hånar man de, som inte tillhör den gruppen. Hur vore det istället, om man öppnade sig för den ”andra” gruppens tankar och plockade ut det, som man kan använda sig av, istället för att slå skallen blodig, av att försvara ”sitt” tänk -det enda rätta förstås-
När jag håller kurser och lektioner, så börjar jag med att påminna förarna, om att inte bli ”kursdumma”. Om det inte KÄNNS rätt, för dig som förare, hur ska du då övertyga din hund, om att det är rätt? Det funkar självklart inte och pengarna du lagt på att få hjälp, kommer vara ganska meningslösa, eftersom du -troligen i alla fall- snabbt kommer återgå till gamla rutiner. Bara för att man är instruktör, så innebär det inte att man har något FACIT på hundträning. Det jag ser, kanske inte är hela sanningen och då är det upp till dig som förare, att påpeka detta. Köp inte allt med hull och hår, bara för att det står ”instruktör” i pannan, på den som pratar med myndig stämma. Tänk till lite, fundera på om det skulle funka på dig och din hund -kan du kanske ta till dig hela tipset, eller välja ut delar, eller kanske ska du skippa det helt och hållet-
Jag är DJUPT imponerad, av de förare, som endast tränar med att shejpa in moment. Personligen har jag inte tålamodet till det, men jag använder mig av det, till bland annat fotgåendet. Ett SUVERÄNT sätt, att ”hjärntvätta” att det BÄSTA som finns, är att gå på vänster sida. Jag kräver inga detaljer, använder inga klossar, men jag belönar att man kommer upp på min vänstra sida och bjuder kontakt. Perfekt! Med det sagt, tror jag inte att shejping passar alla hundar. Hundar, som har lätt till stress, tenderar -min personliga åsikt- att bli ännu mer stressade, när de måste testa sig fram. En del hundar kräver tydliga ramar, om vad som är rätt och vad som är fel, andra kan hantera det.
Jag är MOT misshandel av hundar, men för den sakens skull, har jag inga problem, med att använda fysiska korrigeringar. Många tror att det är samma sak, men de kan inte ha mer fel. Att lugnt lyfta tillbaka min hund, till det ställe jag lade den, är -återigen enligt mig- inga konstigheter. Skulle jag däremot vara ARG, när jag gör samma sak, då är jag fel ute. Ilska, frustration och irritation, hör INTE hemma vid korrigering. Oavsett vilken metod man använder sig av -dvs ”snäll” utebliven belöning, eller ”elak” touch i sidan- Man kan säga mycket om Ceasar Millan, men hans ”calm and assertive”, är något, som fler hundtränare borde ta efter. Att fysiskt korrigera sin hund, handlar inte om att sparka och slå hunden. Det handlar inte heller, om att hänga över hunden, medan man hotar den, med OFANTLIGT långa haranger. Så korrigerar inte en hund. Där är det tydligt och snabbt. Ingen tvekan om rätt, eller fel. Hundarna behöver inte gissa, de blir heller inte rädda. Däremot blir de ARTIGA. Väsentlig skillnad.
Sedan får man ju naturligtvis göra skillnad på allmänlydnad och cirkuskonster. Om min hund gör något, som den kan bli allvarligt skadad av, eller till och med dö av, så tvekar jag inte att tala om, att så gör man inte. Handlar det däremot om inlärning, så är DET en sak och handlar det om kunnande av moment, men hunden ”tramsar”, så är det en annan sak. Hur jag behöver påtala att vi lyssnar, handlar ENBART om vad jag har för individ. Inte ras. Inte kön. Individ! Hur gärna jag än skulle vilja, att det var så, så går inte alla hundar att muta. Tyvärr. En annan intressant sak, vad gäller fysiska korrigeringar, är att alla VET, att en fysiskt korrigerad hund, blir rädd, underlägsen och inte vågar ta egna initiativ. I mångas mening, räcker det till och med med ett ”nej”, för att hundarna ska gå ner sig och istället döper man om det, till något mer ”politiskt korrekt” -hur kan tre små bokstäver, dela upp hundvärlden i två läger-
Jag använder nej, jag har inga problem med, att ta i mina hundar. Sedan spelar det ingen roll, om det gäller lek, eller korrigering. Jag får alltid höra, vilken fantastiskt attityd mina hundar har, men om man resonerar, enligt den första meningen, så borde det ju inte stämma. Antingen är mina hundar unika, eller så hänger det på HUR man gör, när man korrigerar sina hundar. Det vanligaste misstaget i korrigeringssammanhang -enligt mig- oavsett metod, är att vi oftast glömmer att belöna när hunden bryter. Vi hänger kvar i den ”svarta” känslan och är oförmögna, att växla till den ”vita”. DET är att vara oschyst mot sin hund. Gör den fel, ska den veta det och gör den rätt, så är det din förbannade skyldighet, att tala om det med.
Kanske ska vi sluta vara bara svarta ELLER vita. Kanske ska vi inse, att bara för att en sak funkar för mig och min hund, så betyder det inte att det fungerar på alla? Som en god vän till mig brukar säga, ”Alla vägar bär till Rom, sedan är det upp till dig, om du vill ta bron, eller vägen via Ryssland”. Tydlighet regerar.
Lämna en kommentar