VARFÖR VÅGAR VI INTE VARA TYDLIGA MOT VÅRA HUNDAR?

Tryckande värme, en instruktör som tjatar ”sträck på dig”, ”mena vad du säger” och ”var tydlig”. Tankar om belöning, utebliven dito. Vad uppfattar hunden? Vad tror du att du förmedlar? Om det funkar hemma, vari ligger skillnaden? Är det belöningen? Kan det hänga på kroppsspråk i kombination med signalkänsliga individer? Hur hittar man sin bubbla? Svåra frågor, men samtidigt så enkla och GLASKLARA.

Jag brukar se det så här:

”Om du har en arbetsuppgift, som du TROR du gör rätt, men som visar sig vara helt fel utförd. Ingen talar dock om för dig, att det är fel, varpå du får förmoda att du gör rätt. Dina arbetskollegor däremot, retar sig mer och mer, på den dåligt utförda uppgiften, men likväl säger de ingenting. Irritationen bubblar, du känner att något är fel, men kan inte förstå vad det är och jobbar oförtrutet på. Hade det inte då varit både enklare och trevligare, om någon faktiskt, på en konstruktivt sätt, påtalat för dig, att det du gjorde, faktiskt var fel?”

En SJÄLVKLARHET inom arbetslivet, för oss tvåbeningar. Frågan är då, varför vågar vi inte vara lika TYDLIGA, mot våra fyrbeningar?

Så som jag uppfattat det, så är detta alltså en prästkrage.

Snart får vi se, om jag är lika duktig på att faktiskt göra, som jag själv lär ut. Om 1,5 timme bär det av till Kristianstads BK, där jag ska tävla med Bacardi. ”Sträck på dig”, ”mena vad du säger” och ”var tydlig”.

2 svar till ”VARFÖR VÅGAR VI INTE VARA TYDLIGA MOT VÅRA HUNDAR?”

  1. Ulf profilbild

    Lycka till.

    Jag tror också att det är en prästkrage eller möjligtvis en hortensia.

    Gilla

  2. C.J. profilbild

    Tänkvärt inlägg!

    Sv: Tack för tipset! Ska absolut träna så.

    Gilla

Lämna en kommentar