Lyssnade på P3, nu när jag var ute och rastade hundar. Karolina Klüft var gäst och berättade vad det var som drev henne, i hennes tävlande och jag insåg, att det är ju PRECIS så jag resonerar.
HA KUL – oavsett vad du gör, så måste det du gör vara roligt. Visst det går att tävla, utan att känns glädje, men det brukar sällan bli bra, ELLER vara speciellt långvarigt.
GÖR DITT BÄSTA – oavsett förutsättningar, så gör alltid ditt bästa. Om hunden inte gillar att tävla när det regnar, så ta med det i beräkningen och HJÄLP den att lyckas.
LÄR DIG NÅGOT – oavsett hur det går, så kan du ALLTID ta med dig en lärdom från tävlingen, t.ex. störningar, som du inte tänkt på, eller tävlingsledare, som inte uppför sig, som du tänkt.
Ni som reflekterar över glädjen hos mina hundar och undrar hur vi/jag lyckas, är svaret ganska enkelt. När jag tävlar så lever jag efter ALLA de här ledorden. Vi ska ha kul när vi tävlar och på tävling så pressar jag ALDRIG mina hundar. Jag blir heller inte sur eller besviken, om det inte går som jag tänkt mig -tävlingar finns det gott om, så släpp det och gå vidare- Om min hund gör fel på tävling, så är det för jag tränat för dåligt, eller så har hunden och jag inte samma uppfattning, om vad som är rätt beteende.
Ett klockrent exempel på det, är Bacardis inkallning på tävling. Här trodde JAG att jag belönade nedläggandet, medan BACARDI var övertygad, om att det var fjädringen uppåt, som var det som gav belöning. Båda hade rätt och jag var tvungen att tänka om och vara tydligare med mina kriterier.
Pressen lägger jag istället på träning, när jag kan BELÖNA rikligt, för rätt utförande, något som är svårare på tävling, även om det självklart går att bryta och belöna -vilket jag gjort vid flertalet tävlingar- Jag försöker göra det så svårt som möjligt när vi tränar. Då blir ju tävlingarna plättlätta.
Jag försöker alltid göra mitt bästa och om Bacardi, eller någon av de andra, missuppfattar mig, eller helt enkelt inte förstår, då är det upp till mig, att HJÄLPA dem. Det ska inte spela någon roll och det spelar ingen roll, om jag får ett rött eller gult kort, om jag nollar helheten, eller om publik/domare undrar vad jag håller på med -det finns ALLTID någon, som gillar att ifrågasätta och trycka ner och stället för att ta åt dig, se det som att de är avundsjuka och inte vågar/kan ta det steget själva- Utifrån de förutsättningar vi har, så gör vi alltid vårt bästa och det är gott nog.
Tila & Whiskey, är de bästa exemplen här, eftersom jag gjort flest träningar på tävling, med dem. Jag har peppat när det behövts, även om det är under pågående moment. Jag har brutit moment, för att belöna rätt tanke. Jag har sprungit av plan, mitt under tävling, för att belöna ett bra utförande, eller att de tagit till sig min information. Allt detta och lite till har resulterat i GLADA och FÖRVÄNTANSFULLA hundar. Att folk vid sidan om, undrat och diskuterat, spelar liksom ingen roll. De är jag OCH min hund, som räknas. INGET annat!
Det VIKTIGASTE och det som gör, att jag kan ta tävlandet med en ”klackspark”, är att jag -numer ska tilläggas- alltid letar LÄRDOMAR, istället för nederlag. Vad gick fel och vad kan jag lära mig av det? Om man ser det så, är det inga bekymmer, att gå vidare. När man går vidare och när man tar till sig lärdomarna, det är DÅ man blir bättre!
Vändpunkten här, kom för två år sedan, på en elittävling, med Bacardi. Vi låg grymt bra till inför rutan och när sedan en i publiken, valde att döda en insekt med sin sko, samtidigt som jag gjorde första vinkel, så resulterade det i att Bacardi först reste sig och sedan tjuvade. NATURLIGTVIS blev jag sjukt irriterad, vilket sedan satte sina spår på resterande moment . Bacci visste ju inte, att det inte var henne jag var irriterad på och vi tappade vårt förstapris.
Långt efter det var jag irriterad, på omdömeslösheten, men när jag började TÄNKA, så var det ju JAG som fallerat i vår träning. Jag hade inte tänkt i de banorna och därför inte träna på det heller och numer, när det händer något -för det gör det alltid- så blir jag bara TACKSAM. Jag har ju fått ett NYTT kvitto på vad vi behöver träna på och ju mer kvitton man inkasserar, desto bättre förberedd blir man. ”Hur svårt kan det va?!”
Lämna en kommentar