KENNEL BLÅGUL

En av de vanligaste frågorna, vad gäller tävling och tävlande är ”hur håller jag mina nerver i styr?”. Naturligtvis finns det inget enkelt svar på den frågan, men jag kan berätta hur JAG tänker och vilken skillnad det gjort för mig.

När jag började tävla tillsammans med Baily, så var det viktigaste att VINNA. Förstapris i all ära, men vinst var ännu viktigare -skrattretande när jag tänker på det idag- När man har ett sådant mål, som vinst, pris eller betyg, så kommer prestationsdjävulen fram och med honom -eller henne för den som önskar- följer NERVERNA. Varje miss man gör, gör så att man börjar räkna efter. ”Hur mycket förlorade jag där?”, ”Vad måste jag prestera på resterande moment?” och ”Nu är förstapriset/vinsten borta!”. Alla dessa meningar skapar ännu mer dålig känsla och pressen/nerverna ökar. Man missar GULDKORNEN, ser bara misstagen och till nästa tävling har man med sig den dåliga känslan i bagaget.

Jag är både Whiskey och Tequila EVIGT tacksam, för det är tack vare dem, som jag hittat min nuvarande inställning till tävlingar och tävlande. Med Whiskey visste jag, att jag inte hade råd med några stora missar och när, snarare än om, någon sådan infann sig på tävling, så valde jag att vända det till något POSITIVT. Min första elittävling med honom, höll jag på att kräkas av nervositet, när vi gömde oss i gruppmomenten och jag ville i stort sett sjunka igenom jorden när vi gjorde det sämsta fria följet i mannaminne. Där och då bestämde jag mig. Jag kunde antingen se till att hjälpa honom, eller stjälpa honom och därmed även mig själv.

Istället för att bara köra på när vi misslyckades, så valde jag t.ex. att få in rätt apport på dirigeringen, genom att möta upp honom vid konen -och därmed tydligare visa vilken apport jag ville ha in- eller helt enkelt välja att bryta, när något gick bra och rusa ut och belöna med hans extern. Målet för tävlingen började inleddes med viljan att få ett förstapris, men med mig hade jag ALLTID en ”Plan B”. Alltid en reservplan i bakfickan. Om det går åt pipsvängen, se till att göra en dålig tävling, till en bra träning. Med den inställningen fixade vi vårt championat, på betydligt mindre antal tävlingar, än vad det hade krävts, om jag hade använt samma strategi, som med Baily. Frågan är om vi ens hade lyckats, eller om jag hade gett upp längs vägen. Troligen det sistnämnda.

Du & jag

Tack vare Whiskey, insåg jag att det inte spelar någon roll vad ANDRA presterar. Det här är en sport där alla kan få förstapris, så vad mina medtävlade presterar på plan, har ingenting med mig att göra. Jag ansvarar för mig OCH min hund. Helt plötsligt spelade det ingen roll, att jag stod och gömde mig tillsammans med landslagsdeltagare, eller SM-vinnare -något som gett mig stora skälvan förr- och när jag tog tag i Bacardis träning/tävling igen, så kunde jag tävla UTAN nerverna som gör en illamående, men MED nerverna som får en att tagga till.

När jag sedan började träna och tävla Tila i eliten, så hade jag med mig samma koncept i bakhuvudet, men numer uppdaterad till 2.0. Här var jag tvungen att får fram KÄNSLA, för att kunna få resultat. Alltså var jag inställd på, att något förstapris kommer vi inte bärga, innan jag lär min hund att det är KUL att tävla. Jag vet inte hur många som tänkt tanken ”vad F-N gör de på plan?”, men eftersom min inställning inte var att vinna, eller att ens få något pris, så var det mycket enklare att hålla nerverna på avstånd. Målen på tävling blev istället, att checka av var vi stod i vår träning och om jag lyckats rätta till missar från föregående tävling. Mål som är mindre ”allvarliga” än förstapris och därmed gör tävlandet lite mer uthärdligt, om man lider av sina nerver.

Ska jag ge några tips så är det:

• Titta ALDRIG på betygen! Antingen blir du besviken, att de inte är så höga som du tänkt dig, eller så är de så bra, att du tappar fokus. Oavsett vilket så gör det, att du måste gå ur din och din hunds ”bubbla” och då är det svårt att hitta tillbaka igen.
• Sluta tänka på att ni ska prestera ett visst pris och välj istället att se det som ett YPPERLIGT tillfälle, att checka av var ni står i träningen. Du har betalat en ganska liten summa, för att få fram nerver, bli bedömd och få ett kvitto på vad som funkar och vad du behöver fila mer på.
• Om något går fel, om ni nollar något och du inser att förstapriset i stort sett är bortom räddning, ha en ”Plan B”. Harva inte igenom hela programmet ”bara för att”. Visst kan det vara bra, om man trots missar, kör igenom hela programmet, för att kolla av resterande moment, men inte VARJE gång. Om du går ner dig, kommer du aldrig kunna lura din hund och för att det ska funka, så måste du ha hunden med dig.
• Om du trots en eller flera nollor, väljer att fullfölja tävlingen, så se till att släppa det som varit och se framåt. Det kanske inte hjälper dig på denna tävlingen, men på en tävling i framtiden kan ett förstapris helt och hållet hänga på DIN attityd och din förmåga att släppa och gå vidare.
• Lev i nuet. Om du ska köra en dirigeringsapportering, var inte ute vid apporterna i din tanke, när du ska skicka hunden till konen.
• Ta för vana att alltid hitta MINST tre guldkorn från din tävling. Det gör att man mer och mer bortser från det som gick mindre bra -något som vi tvåbeningar älskar att älta- och blir bättre och bättre på att hitta en positiv attityd. Attityd och känsla är a & o, för bra resultat.
• If all else fails, LE åt eländet. Ju oftare du kan skratta ÄRLIGT åt dina och din hunds missar, desto närmre kommer du tävlingen, där du faktiskt har KUL och inte känner dig knäsvag och illamående.