När man läser bloggar, Facebook, eller för den delen håller kurser, så förvånas jag över hur stor del av hundförarna, som är LIVRÄDDA för att misslyckas. Man ställer OREALISTISKA krav på sig själva och som referens, på hur ett moment ska utföras, har man mästerskapsekipage. I ett samhälle, där alla strävar efter det perfekta -vare sig det gäller arbete, kropp eller hundträning- så blir det ännu viktigare, att bara visa upp det som är snudd på oantastligt. Den perfekta brännan, den gudomliga kroppen eller ett fritt följ där hunden inte släpper kontakten med sin förare på tio minuter. Pressen på perfektion ökar och cirkeln sluts.
VARFÖR är det så viktigt för ett ekipage i lydnadsklass I, att ens hund går ett fritt följ, utan att växla i position, eller tappa kontakten med sin förare? Varför strävar man i lydnadsklass II, efter frysta tassar i fjärren -speciellt om siktet är inställt på ett LP II och inget mer- och varför vågar man inte ge sig ut och tävla, om man inte är ”färdig”? Vad är det som gör, att man tar en tävling på så blodigt allvar? Jag kanske är extrem åt andra hållet, men hallå! Vad som händer på tävlingarna, påverkar knappast världsfreden, eller hur?
 |
| Varför denna press och ångest? |
Det finns säkert några -läs massor- som tycker jag är helt knäpp, som försöker lära in trean på fyra dagar. Varför då? Jag ställer inga krav på min hund, att han ska fixa det. Det vore ju OERHÖRT korkat! Istället ser jag det, som en utmaning! Vad hinner jag befästa på fyra dagar? Ett bättre kvitto, än en tävling, får man inte. Skulle det resultera i en hel hop nollor, ja vad gör väl det. Solen kommer troligen gå upp dagen efter i alla fall. Förmodligen kommer även jorden fortsätta snurra och TV4 kommer sannolikt inte hålla ett inslag om mig och mina nollor.
När du funderar på att starta på en tävling och väljer att inte göra det, vad beror det på? Beror det på gruppmomenten? I så fall kan man ju faktiskt välja att få en BEDÖMD träning, med nerver och allt, för en överkomlig peng. Handlar det om att momenten inte sitter hundra, ja då kan du ju faktiskt välja att stötta med ”bra” eller extra kommandon, precis som du skulle gjort på en träning eller en träningstävling. När förstapriset blir viktigare, än att ha kul på plan, DÅ ska du kanske fundera på att stanna hemma. Det är den tanken som förstör, det är den som skapar press, det är den som får prestationsångesten att titta fram.
”Hur svårt kan det va?!”
Lämna en kommentar