Inom alla hundsporter, är marginalen mellan lyckande eller misslyckande, ganska liten. Ett litet snedsteg i agilityn kan göra en disk, en felläst skylt i rallylydnaden gör att man hamnar på fel sida 70-strecket eller en hund som missförstår ett kommando i lydnaden gör att det hägrande förstapriset försvinner bort i horisonten. Ett LITET misstag, eller missförstånd, som faktiskt inte är hela sanningen, som inte talar om hur känslan på plan var, som faktiskt ganska ofta ljuger om helheten.
Faktum är att elitlydnad är enklare än rallylydnad och jag säger som en medtävlande till mig sa igår ”jodå, jag får säga så för jag har varit där”. Lydnaden ser -i stort sett- likadan ut. Du vet vilken ordning momenten kommer, hur de ska utföras och visst om hunden gör fel skifte under gång, eller plockar fel vittringspinne så är det momentet kört, MEN allt annat kan räddas upp av föraren. Har man bara en ”Plan B”, så kan man oftast lösa det. Inte alltid, men oftast. Jag har gjort MASSOR av tävlingar där POÄNGEN inte är något att skryta hem om, men där känslan varit underbar. Många nollpris och många sistaplaceringar, där jag VET att det kunde gått annorlunda, men som det inte gjorde den dagen. Bort med den tävlingen och fokus på nästa.
Det senaste året, har det blivit mer PRESTIGE inom rallyn. Alla påstår att det är ”så enkelt med rallylydnad”, vilket självklart gör att det ekipaget som INTE klarar det, känner sig ganska nedslagna. ”Varför jag kan inte jag fixa det, om det nu är så enkelt?”. Ganska enkelt faktiskt. Rallylydnad ÄR inte enkelt. Varje tävling ska du lära dig en NY bana, MEMORERA ordningen på dessa och med SMÅ marginaler kunna RÄDDA upp det om det går fel och med små marginaler så räknar jag då de få stegen fram till nästa skylt och nästa moment. Det räcker med tre små missar, en hund som får en tass utanför bandet, eller en förare som helt enkelt går förbi en skylt, för att man ska hamna under strecket. Dessa missar gör att en del förare -eller rent av ganska många- känner att det blir jobbigt när prisutdelningen är igång och placering och poäng ropas ut -man har ju inte klarat, något som ska vara så enkelt- Huruvida dessa ”felaktiga” moment, eller banorna i övrig, var jättefina, spelar liksom ingen roll. Man har misslyckats och av någon anledning så ses ett misslyckande som något fult, istället för MÄNSKLIGT, som det faktiskt är.
Istället för att bli nedslagen av resultatet, så tänk på vilken BEDRIFT du och din hund gjort. Inte alltid helt lätt och något som även jag kan ha svårt för ibland, men jag försöker åtminstone och jag skäms ALDRIG för mina resultat -jag har lärt mig hur snabbt man kan tappa poäng- En rallydomare sa en väldigt klok sak på en tävling, som jag håller med till fullo om. ”Jag tycker alla som tävlar ska vara stolta att de kommer till tävling vilket bara en promille av alla hundägare gör”. Det ligger så mycket i det. Ni har modet att ge er ut och tävla, med allt vad det kan innebära. Var stolta över det! Funkar det inte denna gången, så finns det fler chanser. Tävlingar finns det gott om och det är bara att kasta sig ut och försöka igen. Avslutningsvis betänk detta:
- I elitlydnaden har du tio moment du ska lära dig och hunden, nästan uteslutande i samma ordning.
- I mästarklass har du SJUTTIO skyltar på vänster sida och lika många på höger och ALDRIG i samma kombination. Dessutom ska hunden kunna ligga, sitta eller STÅ framför eller vid sidan om föraren i 1,5 minut.
Våga bjuda på er själva, släpp prestigen och HA KUL!
Lämna en kommentar