Gårdagen innehöll inte så mycket träning för egen del, men jag hann med ett pass fritt följ utan Lasse och ett med. Började belöna med godis i halterna, men NATURLIGTVIS kom förväntansstressen, som ett brev på posten -och med den försämrad position- så idag testar vi med bara lugna smekningar. Skulle inte det heller funka, så MÅSTE jag inse, att belöning inte funkar för tillfället och för Bacardi, så är det belöning nog att jag KÄNNER mig nöjd.
Svårt för oss tvåbeningar, att inte få belöna, fast det inte behövs. Vi vill så gärna visa hunden att vi är nöjda med dem, men är så låsta i hur OMGIVNINGEN tycker det ska göras. Det ska vara boll, köttbullar eller glad pipig röst. Att ens egna hund inte passar den mallen, tänker man inte på och utan kör på och blir sedan frustrerad när hunden inte klarar att fokusera. Fastän jag jobbat med att ändra sättet jag belönar mina hundar i över ett år, så faller jag tillbaka i SLENTRIANBELÖNINGAR.
Bacardi är ett YPPERLIGT exempel på det. Jag vet att hon blir hög av att jobba, att jag får bäst utförande i fria följet om jag bara avslutar med ett litet avmätt ”slut” och går vidare, ÄNDÅ kommer det ”brrrraaaaa” -inte den pipiga versionen, men det spelar ingen roll- eller så sticker jag till henne en torris. Den redan lyckliga hunden, blir ännu lyckligare och tappar fokus, varpå jag SABBAR 10 minuters träning och får börja om och lägga på tid, för att reparera mina fadäser.
Xanté är likadan, men ändå ”vågar” jag inte köpa, att han gillar att jobba med mig och slänger in en massa ONÖDIGA godbitar -visst han är inte på Baccis stressnivå än, men så är han bara 18 månader så jag vet ju vart det leder i slutändan- medan Whiskey behöver ibland lite mer konfirmation, än ett nöjt bra och han får en peppklapp i sidan, eller lite kamp med dummien och så är han nöjd.
Baily är på gränsen till en ”Bacardi”, men eftersom han stressar inåt, så ”försvinner” han bara. Efter kastrationen, så är matfokuset inställt på max och för hans del, så jobbar han för godisen och inte för mig. Inga problem, MEN om han ska ha belöning, så måste han lyssna, vilket innebär att han måste bryta igenom sin inre stressbarriär. Naturligtvis måste jag även tänka på vilken typ av belöning jag använder och allt utöver torrisar är förbjudet -om det inte är efter vi är färdiga- eftersom han blir så stressad av det, så att tungan blir blå.
Sedan har vi ju Tila och hon jobbar varken för belöning, eller mig. Här ligger svårigheten att ÖVERTYGA henne om att det är bra, att göra som jag vill och inte som hon vill. Vi har börjat få boll/kamp/godisbelöningar att funka, men det är INGEN garanti. Bara för att det funkade igår, så behöver det inte funka imorgon.
Havana är husses flicka, så henne tränar jag inte. Däremot så vet jag att godis står högt i kurs, eftersom hon MER än gärna bjuder på beteenden, så fort något ätbart finns i närheten. Däremot kan hon ha svårt att fokusera, när hon inte får bestämma själv, utan måste göra enligt kommandot. Sex hundar av samma ras, tre tikar, tre hanar, vissa släkt, andra inte och INGEN följer ”standardmallen” på belöningar.
Lätt för mig att se hur andra BÖR belöna, för bästa resultat, men mindre enkelt att följa mina egna instruktioner. Vilken belöning ger bäst fokus hos din hund och när fokuset försvinner i fjärran, hur belönade du gången innan? Oavsett om du tränar rally, lydnad, jakt eller annan valfri hundsport, så är det en fråga värt att fundera över, eller vad tror ni?
Lämna en kommentar