Om jag påstod att jag alltid varit den, som har glädjts med andra, eller påstå att jag fortfarande gör det. skulle vara lögn. För det mesta -men självklart inte alltid, eftersom dryga människors lyckande alltid känns som att man vinner på att gå med näsan i värdet och tro sig vara bättre än andra- blir jag genuint glad när det går bra och tycker att det är tråkigt när någon misslyckas. Däremot har jag insett att vad ANDRA presterar, har inget att göra med min EGNA prestation. Om jag inte får mitt förstapris, eller mina SM-poäng, eller om jag inte hamnar överst på prispallen, ja då handlar det ju enbart om min förmåga att träna och tävla hund, inte huruvida någon annan lyckats bättre än jag. Jag är jag och du är du.
Ska vi vara riktigt ÄRLIGA, när man tävlar i grenar där alla kan få förstapris och alla kan få hundra poäng -jag säger inte att man får det, jag säger att det går- så har det ju ingen betydelse om någon annan lyckas. Det betyder ju inte att jag inte kan gör minst lika bra -eller bättre för den delen- och om det inte går denna gången, så får jag kanske träna lite mer och ladda om inför nästa chans. Gör om, gör bättre helt enkelt.
 |
| Att stötta varandra i motgångar och glädjas i medgångar, är en konst |
Att reta sig på hur domaren dömer andra, leder oftast till ofokus hos en själv. Ett ofokus som indirekt påverkar ens egna förmåga att lyckas fullt ut. Där tycker jag att rallylydnaden har en GIGANTISK fördel. Ingen vet hur domaren tänker, förrän man får sitt protokoll. Hade man tillämpat samma metod i lydnaden, så hade man nog fått bort en hel del ”hur f-n kunde hon få en tia där”, eller ”om han inte får mer än en femma för det, så kommer ju jag nolla”. Att fler ekipage hade stannat kvar på prisutdelningen och att det dessutom hade tillfört lite mer spänning vad gäller placeringar, kan ju ses som en BONUS.
HUNDNÖRDARNA är ett ypperligt exempel på träningskompisar, som inte ses speciellt ofta, bor långt ifrån varandra, tävlar i olika klasser och med olika ambitioner. Vi använder oss av skilda metoder och tänker annorlunda i vår träning, har olika raser och olika individer. Däremot har vi en VIKTIG sak gemensamt. Vi GLÄDS åt varandras framgångar och PEPPAR varandra, när det inte funkar som man tänkt sig. En ganska STOR skillnad gentemot den personen som säger ”det var ju snyggt, men…” Eller än värre, det ”grattis vad snyggt” man kan få på en tävling, fast man VET att vederbörande helst skulle vilja att det skulle gå dåligt för en -eller i alla fall sämre än hur det gick för dem- Har du inget snällt att säga, eller om du ändå inte menar det du säger, så kan det faktiskt kvitta.
Om du stör dig på vilka poäng dina medtävlanden fick, använde det som en morot för att bli bättre själv, istället för att låta det sänka dig. ”Sköt dig själv och skit i andra” är ett ordspråk som passar in i de flesta sammanhang och man behöver inte älska alla, men man kan åtminstone behandla sin medmänniskor med respekt.
Lämna en kommentar