KENNEL BLÅGUL

Ett ganska vanligt misstag, när det gäller min typ av hund, är att för att räknas som en Dual Purpose, så MÅSTE man bli dubbelchampion -inom jakt och utställning- Blir man inte det, ja då räknas det som om man har misslyckats. Kanske har andra DP-uppfödare det som mål, men min tanke med MIN uppfödning är inte det. Inte för att det inte går, utan för jag vet hur mycket TRÄNING det krävs att lyckas med sin hund. Jag har dessutom för många intressen, för att VILJA specialisera mig på bara en eller två grenar och för många individer att träna, för att få till det där sista som faktiskt KRÄVS för att nå hela vägen.

Xanté – familjehunden

Jag vet att Bacardi kan komma med i lydnadslandslaget, men bara om allt fokus ligger på henne. Jag vet att Tequila skulle kunna bli utställningschampion och att Whiskey skulle kunna bli B-provschampion. Bara för att jag inte väljer en gren, betyder det då att mina hundar inte skulle kunna lyckas?

Xanté – jakthunden

Jag har i min ENFALD, tidigare trott att för att stå på certplats på utställning, eller för att få en etta på jaktprov, så krävs enbart tur. Självklart måste man ha en VISS del av tur -det behöver man i allt, men att säga att min typ av hund, bara får en etta i öppenklass, om vi har tur med domaren, är rent skitsnack- men huruvida man vänder otur, till tur, handlar om hur väl tränad hund man har, inte vilken ”familjetyp” den tillhör. Man hör hela tiden att ”det är det innanför pannbenet, som räknas, inte utsidan”. Frågan är då VARFÖR man inte avlar in ”pannben” istället för att avla bort ”utsida”?

Sätt vilken som helst av mina hundar, hos en duktig hundförare, så kan jag nästan GARANTERA, att de för fram en champion. Alla hundar är individer och en duktig hundtränare kan träna även en lite mer envis sådan. Att man sedan väljer en viss typ, har nog inte så mycket med det exteriöra att göra, som att man väljer en enklare INDIVID att träna. Man vet hur man på smidigaste sättet, ska lägga upp sin träning, för att få fram det bästa resultatet. Att LYCKAS prestera med såpass skilda individer som jag har, visar på att man som hundtränare kan anpassa SIG efter hunden och inte HUNDEN efter sig.

Xanté – lydnadshunden

Att skaffa vissa typer/raser, har alltid varit och KOMMER alltid att vara en modefluga. Man ser en grym hund på lydnadsplan, i utställningsringen eller på jaktprov och ser bara RESULTATET av träningen och inte det som faktiskt krävts för att ta sig dit. INGENTING är gratis! ALLT handlar om träning! Att vissa av mina hundar är enklare att träna, än andra, sticker jag inte under stol med, men återigen, så handlar det om individer.

Det är inte jag som Dp-uppfödare/ägare, som säger att det ena är bättre än det andra, men av någon anledning, så måste jag alltid försvara mitt val. Hur kommer det sig? Jag hävdar inte på något sätt, att mina hundar är bättre än någon annans. Jag blir däremot uppriktigt förbannad, när man påstår att det ine går, eller att man måste ha en viss typ av hund, för att lyckas. Bevisa det då! Om man däremot tullar på antingen mentaliteten, ELLER exteriören, det är då det kan uppstå problem. Jag säger inte att det gör det. Jag säger att möjligheten finns. En viss skillnad.

Xanté – utställningshunden

Sammanfattningsvis min hund funkar en hel dag på JAKT. Min hund funkar i UTSTÄLLNINGSRINGEN. Min hund funkar på LYDNADSPLAN. Min hund funkar i VARDAGEN. Min hund är ALL-ROUND. Huruvida jag satsar på dubbel-, trippel- eller kvadrupelchampions har inte med min hund att göra, eller dess ”familjetyp”. Det handlar om mig som HUNDTRÄNARE.  Och by the way, jag har en dubbelchampion. Han heter Baily.