Många har den förutfattade meningen att lydnad, är stelt och tråkigt. Den stela biten kan jag kanske förstå, men absolut inte den tråkiga. Ser det här tråkigt ut?
Många anser också att lydnad är så PETIGT och visst, när man kommer upp i de högre klasserna, så krävs det generellt med av ekipaget. Men det petiga handlar om att få det ULTIMATA betyget, dvs en tia. För ett förstapris krävs ett snitt på åtta rakt igenom och det ryms en hel del, inom en åtta. Om man bortser från Bacardis träning, så petar jag sällan på detaljer. Enda anledningen kan vara att rädda upp totalpoängen, t.ex. om jag vet med mig att jag har ett moment som inte funkar, eller som jag kan ”förstöra” genom att peta på.
PERSONLIGEN så tycker jag lydnad är skitkul och på många sätt mycket enklare än rallylydnad. Mången lydnadsfolk sätter nog i halsen, när de läser den meningen och mången rallyfolk undrar nog vad jag knaprar för piller, med ett sådant påstående. Betänk då att en lydnadstävling ALLTID -finns få undantag, såsom rankingtävlingar och vissa elittävlingar- ser likadan ut. Visst miljön kan skifta, men det kan den på en rallytävling också. Det kan vara mer eller mindre transporter och mer eller mindre koner och dylikt på planen, men ordningen är den samma. Du vet vilket moment, som kommer efter inkallningen, eller vad som kommer föra apporteringen.
På en rallytävling har du ingen aning om vilka skyltar som är med och hur de är kombinerade. Varje tävling är en utmaning i sig och även om du får använda både kropp och röst, så betyder inte det att det på något sätt är enklare för varken förare, eller hund. Här ryker fem poäng, om hunden slår i hindret, medan det i lydnaden endast kostar två. Varje sträckt koppel och positionsväxling kostar poäng -det kan bli ganska många i slutändan- men i lydnaden, drar man bara en gång för en positionsväxling per moment.
Visst kan man locka och pocka på hunden, när man tävlar rally, fast frågan är om hunden går bättre för det. Av egen erfarenhet, har jag märkt att hundarna stänger av, eftersom man tjatar så himla mycket. Det kommer ju ingen viktig information, utan det är bara ett ständigt flöde av ord och smackanden. I lydnaden får du lära dig att vara tyst -annars kostar det- vilket gör att hunden lär sig vara uppmärksam, för att inte missa belöningen.
I lydnaden är det ”stela” 90° eller 180° svängar som gäller, men här kanske man skulle ha lite mer rallytänk, för att göra fotgåendet lite mer spännande för våra hundar. Släng in en 360° åt vänster, eller en 270° åt höger, nästa gång du går ditt fria följ, så tror jag nog, att din hund ser på fria följet på ett helt annat sätt hädanefter.
 |
| Lydnad, eller rally? |
Frågan är varför man ska jämföra och tävla om vilken gren, som är den bästa. Varför kan vi istället in plocka ut GULDKORNEN ur lydnad, rally, jakt, bruks, etc? Jag hade t.ex. tyckt att ett ”rallyupplägg” på lydnadstävlingarna hade varit en rolig idé. Man vet vilka moment man ska göra, men inte i vilken ordning de kommer. Inte nog med att det underlättar för oss med tänkande hundar -dvs att hundarna inte kan lära sig ordningen på momenten- utan jag tror även att risken att hundarna tröttnar -för att man nöter momenten i samma ordning, om och om igen- minskar.
Samtidigt tror jag att många rallyhundar hade gått bättre, om man stramade upp sig lite och satte silvertejp för munnen. Bara för att man FÅR använda kropp och röst, så innebär det inte att man BÖR göra det. Jag har märkt att en del hundar går bättre på bara handtecken och kroppskommandon, medan andra funkar bäst med bara ord. Att blanda och ge, beroende på vilken skylt det är funkar också, men att använda både och innebär ofta brist i kommunikationen.
Varför är det så, att lydnaden uppfattas som tråkig och petig? Varför anses rallylydnaden, som tävlingsform, vara löjligt enkelt? Varför anses bruksfolket vara högljudda och dominanta? Varför anses agilityfolket som…? Varför måste den ena saken, automatiskt utesluta en annan? Varför är det så viktigt för oss tvåbeningar, att stoppa folk i fack och katalogisera saker? Varför kan inte stelt vara roligt och enkelt vara svårt?
JAG vägrar i alla fall välja den ena grenen, framför den andra, eftersom allt har sin charm och sina svårigheter. Hur tänker DU?
Lämna en kommentar