Det är en FASLIGT debatt på huruvida hundar som blir KORRIGERADE, är låga, rädda, inte vågar ta för sig, osv. Det står negativt om korrigering i bloggar hos personer, personer med landslagsanknytningar, personer som BORDE veta vad ordet innebär. Det nämns ALLTID i en negativ klang hos instruktörer, eller hos folk som endast jobbar med ”snälla” metoder.
”Jag korrigerar aldrig”
”Den och den jobbar med korrigeringar”
”På den här kursen använder vi bara positiva metoder och korrigerar aldrig”
Korrigera är:
- koppelryck
- hårda ord
- fysiskt ge sig på sin hund
Korrigera är även:
- visa in hunden med en köttbulle
- säga typiskt, eller oj
- inte säga något alls och utebliven belöning
- förtydliga, backa och göra om
Jag tror ni förstår vart jag vill komma. ALLA rättar till, alla vill förbättra, alla KORRIGERAR. Även folk som shejpar, folk som hävdar att all korrigering är av ondo, folk som binder upp hunden/sätter in den i bilen/ stänger in den i buren när den gjort fel. Folk som DU och folk som JAG.
METODEN vi använder för att rätta till, det är den som gjort att korrigering blivit negativt. Metoden är naturligtvis ibland något man kan ifrågasätta och metoden skiljer från person till person, med det som INTE skiljer är att vi alla gör det. Alla som håller på med hund, katt, barn, människor, ja allt levande -guldfisk möjligen undantaget- alla korrigerar.
Sluta låta tråkiga människors METODER, ta över ett ord. KAMPHUND är ingen ras, KORRIGERING är inte tråkiga människors metoder. Korrigering är summan av metoderna. Metoderna är individuella, anpassade till individ och kunskapsnivå, positiva och negativa, utebliven belöning och nej, koppleryck och köttbulle. You name it!
Lämna en kommentar