Att träna hund, kan ibland vara ganska UTMANANDE. Oftast är det en kul utmaning och jag gillar när hjärncellerna sätts på prov. För att gå framåt, måste man tänka i nya banor. Utvecklas helt enkelt. Tequila äv verkligen en sådan hund, som STÄNDIGT utmanar mina grå och hade jag varit något mindre envis lagd, så hade jag nog låtit henne få som hon ville, MEN nu är jag inte sådan.
Det svåra med Tila är, att hon BARA är med, om hon själv vill. Vill hon inte, då gör hon inte. Förr valde hon att slänga sig platt på marken och sedan låg hon där. Lagd hund ligger, så att säga. För cirka 1,5 år sedan var vi på lydnadsläger -just för att jag ville ha verktyg, att komma förbi hennes beteende- och efter det, så har hon insett att det inte lönar sig att ”platta”. Hon måste jobba vidare ändå.
 |
| Jag dööööööör |
Tila är helt klart den SMARTASTE av mina hundar. Hon snappar upp saker direkt och sedan sitter de -bra som dåligt- och hon är i mångt och mycket även den BÄSTA av mina hundar. Hon skulle kunna gå HUR långt som helst, men som sagt bara om HON vill. Eftersom hon numer vet att det inte lönar sig att ”platta”, så måste man ju komma undan på något annat sätt. Vad bättre än att se ut, som om man håller på att dö -alternativt bli misshandlad dagarna i ända- Även om jag inte bryr mig om vad andra tror, så för träningshumöret sig minst sagt en törn. HUR kul är det att träna någon, som ser ut som på bilden ovan?
Frågan är hur jag ska komma förbi det? Hur jag ska få henne att inse att det ÄR kul att jobba? Hur ska jag få mig själv, att inte känna frustration över hennes ”utseende”, för att kunna peppa henne på bästa sätt? Vilket ÄR det bästa sättet att peppa henne? Hon har FANTASTISKA egenskaper och det är så tråkigt, att ingen kan få se, det jag ser. Jag VET att hon utan problem, skulle kunna kvala till SM -kanske inte i toppskiktet, men hon kan absolut ta sig dit- Jag VET att hon kan komma långt i jakten. Jag VET att hon kan ta sig långt inom vad som helst faktiskt, men just NU, så känns det som det enklaste är att skita i det. OM inte hon vill, varför ska jag fortsätta försöka?
Jo, just det. Jag är ju ganska envis. ”Hur svårt kan det va?!”
Lämna en kommentar