”Får de hälsa?”. En fråga som de flesta av oss får någon gång och många av oss allt för ofta. Vi som någotsånär KAN hund har inga problem att se vad hundarna säger till varandra, men den stora massan har ingen aning. De har tittat på diverse hundprogram, KANSKE läst någon hundbok och ganska troligt hört någon säga att hundar MÅSTE lära sig hundspråket. Problemet som då uppstår, är när ensamhunden och den mindre språkkunniga ägaren, ska träffa hundar ATT socialisera sig med.
Var träffar ägarna de tilltänkta ”hundspråkslärarna”. Jo, på promenaden. De flesta av dessa ägare har hört att man ska fråga först. Att samtidigt släppa lite på flexikopplet -i förebyggande syfte- kan väl aldrig vara fel. När de sedan får ett ”nej”, blir de så perplexa att de glömmer hala in hunden, alternativt låter hunden stå i sträckt koppel och gapa som en blådåre -hen vill ju bara leka- Istället för att bara acceptera ett nekande, vill de ha en förklaring till VARFÖR hundarna inte får leka. Kan det vara så att de båda är hanar -de har nämligen hört att hanar inte kan umgås utan att slå ihjäl varandra- men om båda är tikar, eller det är en tik och en hane, så borde det ju inte vara något problem?
Eftersom det kan vara ganska svårt, att hålla koll på sin egna hund under dessa situationer, så blir det lätt att man inte svarar, eller att svaret dröjer. Att den andra hunden gör utfall -tolkas av den andra ägaren som att den vill leka- i sitt koppel, underlättar knappast saken, var på den andra ägaren börjar känna sig stött och tolka det som att det är FEL på dennes hund och att klanka ner på någons hund, är MINST lika heligt, som att säga att deras barn är fult -illa alltså- och helt plötsligt går ägaren in i försvarsställning -fortfarande i sträck koppel och med vilt skällande hund-
Många av dessa hundar, behandlas även som ”barnet” i familjen och får inga tydliga regler, hur man beter sig. De TVINGAS att ta ett ansvar, som de inte vill ha. De blir flockens trygga punkt och när de sedan tar ANSVAR för flocken, då får de bära ”hundhuvudet” för det. Om dessutom en OSÄKER hund får ta det ansvaret, ja då blir det rent av farligt -inget är så farligt, som en rädd trängd hund- Problemet är att ägarna sällan vet att deras hund är osäker. ”Den viftar ju på svansen”. Förvisso, men HUR gör den det? Att vifta på svansen betyder inte automatiskt att hunden är glad, men vem kan förebrå ägarna för den tolkningen. ÖVERALLT står det att en hund som är glad, viftar på svansen. Att det sedan finns massor av variationer på svansviftning, nämns sällan, vilket leder till att ALLA hundar som viftar på svansen bör vara glada och således gärna vill leka.
 |
| De här två individerna vill INTE leka |
Då har vi kanske en förklaring till, VARFÖR hundägaren, med den vilt skällande hunden i flexikoppel, gör som den gör -fortfarande inte okej, men likväl en förklaring- och varför den skällande hunden beter sig som den gör. Frågan är HUR man blir av med det? Kan vi lära gemene man att ”läsa” hund? Jag tror tyvärr inte det. De mest tydliga signalerna kanske, men inte den subtila vinklingen på öronen, hur hunden fryser och blir stel -samtidigt som den viftar på svansen- eller hur den börjar slicka sig om munnen och vika undan blicken. Det krävs antingen ett bra öga för språk, eller MYCKET övning och MÅNGA hundar att läsa.
Då har vi kommit vidare till ”varningsbanden” Tanken bakom de gula -eller är det numer röda- banden i kopplet, är behjärtansvärd, MEN det kommer aldrig fungera. Om jag inte har ett sådant band i mitt koppel -alternativt har hunden lös- betyder det då att jag VILL att hundarna ska leka? Jag vet ju att det INTE betyder det, men den vanlige hundägaren, kommer troligtvis tolka det så och släppa fram sin hund till alla hundar utan ”varningssnöre” i kopplet, vilket naturligtvis kan få katastrofala resultat.
Men om inte det fungerar att lära Svensson att läsa hund och det inte funkar med varningssignaler, så som gula/röda detaljer i kopplet , hur gör vi då? Ganska enkelt faktiskt. Vi sprider på kurser, till våra valpköpare, till bekanta, att hundar ALDRIG ska hälsa på varandra. De uppfödare som är SERIÖSA, ser till att valparna har hundspråket med sig i flyttväskan och de valpar som inte får det, de slipper lära sin hund hundspråk på koppelpromenaderna. Hundar behöver INTE lära känna en massa hundar. De behöver INTE ”leka” med varje fyrbent individ de möter. Det räcker gott och väl med de hundar de träffar ofta och skulle det inte finnas någon i umgängeskretsen -eller att de hundar den träffar där, inte synkar- så gör det inget. Tro mig, din hund överlever det också. Hur svårt kan det vara?!
Lämna en kommentar