Jag kan nog lova, att de FLESTA, som läste rubriken, satte kaffet i vrångstrupen och när jag påstår att ni också korrigerar era hundar eller för all del även era barn, så är det nog ännu fler, som slår bakut. ”Skulle JAG korrigera min hund?!” Jupp! ”Men jag slår/rycker/tar inte tag i min hund”. Det sa jag inte heller. Jag sa ATT du korrigerar, inte HUR du väljer att göra det.
”Korrigera – rätta till, förbättra, ändra”
Tycker ”korrigering” är ett ganska bra exempel, på hur något som faktiskt kan anses som positivt, får en negativ klang bara för att man förknippar det med METODER -tillvägagångssätt, plan, teknik- istället för den faktiska betydelsen…
…att rätta till!
…att förbättra!
…att ändra!
JAG korrigerar min hund! Gör du?
Lämna en kommentar